Fjärde Söndagen under året

Vi hörde nyss i evangeliet om mannen i synagogan, som var besatt. Något främmande hade tagit honom i besittning. När Jesus Kristus driver ut den orena anden blir mannen helad. Han är inte längre delad. I andra läsningen finns det ett liknande uttryck, som aposteln Paulus använder. Han talar om den kluvna människan. Det är den gifte, som aposteln syftar på. Enligt aposteln är en man kluven mellan att vara sin hustru eller Herren till lags. Han säjer inte det som något negativtmot äktenskapet, utan som ett exempel på, vad som kan göra en människa kluven i sitt inre. Kluvenheten kan också finnas i vidare mening. Vi människor kan vara splittrade på grund av att olika krafter drar åt olika håll inom oss och hotar vår egen enhet.

Mannen med den orena anden hade inte kommit till gudstjänsten, för att bli helad av Kristus, han förstod kanske inte att Jesus Kristus var där förrän Han började undervisa. Antagligen visste inte mannen alls, vad för en ande som fanns i honom - förrän i det ögonblick, han fick höra Jesu ord. Man kan beskriva helaevangeliet, som Guds ingripande för att hela den kluvna och den splittrade människan. Varje morgon kan vi be med profeten: "Bota mig, Herre, och jag är botad!" (Jer.17,14) Herren beskrivs som en läkare i GT: "Jag är Herren, den som botar (=helar) dig." (2Mos 15,26) Den helige Benedictus beskriver sin abbot, som en läkare med uppgift att vårda sjuka själar. Både med varma omslag, förmaningens salva och de gudomliga skrifternas medicin." (Benediktinernas regel)

Det gäller inte att hela bara kroppen, eller någon del av vårt levnadssätt. Det gäller verkligheten i sin helhet. Vi märker det i vår trosbekännelse: tron på en Gud och en Herre. I skenet av vår tro får hela verkligheten struktur. Alla delarna hör ihop. Ställer vi oss under den ende sanne Guden, leds vi in på vägen till hälsa och enhet. Bekänner vi tron på en enda Gud och Herre, helar vi vårt inre. "Av honom och genom och till honom är ju allting." (Rom 11,36) Försöker vi att vara många till lags blir vi kluvna. Man kan inte tjäna både Gud och mammon. Med vårt förnuft kan vi förstå detta. Tron på den ende Guden ger tillvaron både enhetoch helhet. Vi råder inte över mycket. Dock den avgörande faktorn till splittring och kluvenhet går att samla i ett ord: Synd. Det som Gud har förenat, det splittrar syndens väsen. Syndens väsen skiljer människan från Gud.

Syndens kluvenhet kan bara botas med en fast tro. "En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader…" (Ef. 4,5) Människans svårigheter beror på att hon inte lever av tron, tron på att Herren har med hela livet (helheten) att göra. Vägen mot helande är att låta Herren vara den Han är, alltings Herre och all splittrings läkare.

Amen.