4:e Påsksöndagen

Jag är glad att få vara här och predika om prästkallelser i dag i Malmö. Det är ju den gode herdens söndag och bönedag för präst och ordenskallelser. Det var i denna församling jag gjorde mina första stapplande steg som diakon våren 1971. Nu är jag rektor för prästseminariet och vill verkligen arbeta för prästkallelser i vårt stift.

Men det är inte bara tal om prästkallelser. Alla människor är kallade att leva sitt liv. Gud kallar alla människor. Vi är alla kallade att leva till Guds ära och människors glädje. Kallelsen för de flesta är att leva i gemenskap i äktenskap eller som många lever ensamma på olika sätt. Men några är även kallade till präster och får då leva ett liv i ensamhet, om de inte är kallade till ordensliv. Idag skall vi koncentrera oss på prästkallelsen.

Själv minns jag, att jag var lite nervös innan jag svarade ja på min prästkallelse. Jag upplevde en av mina stora prästkriser här i Malmö. Jag, redan diakon, blev förälskad strax före min prästvigning. Jag gick många timmar utmed havet här i Malmö och talade med Gud och frågade honom om meningen med detta. Vid samma tid blev jag av dåvarande kyrkoherden Bernard Koch sänd att som diakon gå till en ung kvinna som mist sin man i en mycket tragisk död. Jag gick till kvinnan. "Jag är tacksam att du kommer", sade hon till mig, "du som frivilligt väljer att leva utan maka, du kan hjälpa mig att leva utan make". Det blev en hjälp för mig att se celibatets betydelse och stora värde. Ofta tillhör det något av det svåraste i prästlivet att leva i ensamhet. Att leva i celibat innebär att avstå från egen familj, ja att leva i ensamhet. Men ensamhet som kan vara den allra djupaste gemenskap med Vår Herre själv. Det är meningen

Den gode herden, som vi hör om i dagens evangelium, är en förebild för oss som goda präster. Jag minns att jag här under min diakontid såg inte många men några herdar borta vid havsstranden vid Limhamn, där Öresundsbron nu finns. De släppte ut sina får på grönbete. Fåren vilade tryggt hos herden.

Jag var en sabbatsperiod i det heliga landet. Där mötte jag många herdar. Då upptäckte jag tre saker som utmärker en herde.

1.. Herden hade en stav och fåren följde honom efter, ett efter ett. Herden kunde leda fåren över diken eller genom snårskogen. Där det fanns huggormar, slog han i marken och skrämde bort ormarna. Herden gick före, när det var farligt.

2.. Men sedan när de kom ut på fältet lät herden fåren springa fritt omkring. Han gick då bakom dem. Där fanns det utrymme för dem att själva välja sin väg men inom betesmarkernas ram.

3.. Och för det tredje. När de var framme vid betesfältet kunde jag se hur de vilade tillsammans. Fåren betade lugnt och herden åt av sin matsäck.

Detta är en bild av herdeämbetet i Kyrkan. Som rektor för prästseminariet önskar jag att det kommer prästkandidater, som kan utbildas till goda herdar och som ser glädjen och det meningsfulla i kallelsen.

1.Prästen går före hela församlingen, när det är svårt. Han visar på faror t.ex i moraliska frågor. Många misstror. Prästerna har fått uppdraget att i Jesu ställe visa vägen. Ingen skall gå förlorad. Ingen skall bli ryckt ur Herdens hand. Herden går före fåren.

2. Den gode herden, den gode prästen, går också bakom fåren. Han ger fria händer på fria områden. Prästen skall inte bestämma vägen i detalj på det fria området. Det finns många vägar. Kallelsen går olika vägar. Prästen har till uppgift att ge frihet åt fåren. Han skall hjälpa fåren i den goda frihetens val. Han skall se till att ingen faller.

3. Till slut skall den gode herden samla fåren på betesmarkerna och se till att de får föda. Så får prästen, den gode herden i Jesu efterföljd, samla de sina till eukaristin. Målet för all vandring, målet för alla kallelser är att samlas och bida efter Herrens löfte och bida efter Herrens ord och ta emot den näring som ger föda. Prästen samlar de sina till eukaristin, djupet och höjdpunkten för Kyrkans liv. Herden är beredd att ge sitt liv för fåren. Han lyssnar till dem som har en kallelse och han ger dem kraft och vilja.

Jag tänkte på herdarna ute i det heliga landet och tänker på oss präster. Frukta inte ni familjer. Var inte rädda för att leda er son till prästämbetet. Frestelsen kan vara att det finns andra skäl som till varje pris får går före prästkallelsen. I familjen finns ni som herdar, ni föräldrar. Är ni beredda att gå före och visa vägen. Det finns goda syskon som med sin tro får gå före. Är ni beredda? Då kan någon följa efter.

Herdarna går också bakom.. De går inte bara före. Är ni beredda att gå bakom och ge frihet. Och till slut är ni beredda att gemensamt leva av evkaristin.

Påven talar i sin predikan denna söndag, om prästkallelsen. Han talar om att Petrus, Johannes och Jakob var ute för att fiska. De lät sina hjärtan erövras av Jesu blick och röst. Man kan låta sina hjärtan erövras av Gud själv, som finns i vår närhet, som finns i familjerna och i vår församling. Prästkallelserna finns som små frön, ömtåliga och rädda. Vem skall styrka dem som vi tror kan bli herdar? Det är inte bara familjen, som kanske måste offra ende sonen och låta sina hjärtan erövras. Det kan vara en enträgen inbjudan från honom som sade: "Kom och följ mig. Jag gör er till människofiskare". Herren vet om kallelsen skall besvaras. Vi behöver kanske inte be om fler kallelser. De finns redan. Vi måste be om att de som har kallelsen får hjälp att bära den, att lyssna, att gå mot strömmen.

Påven säger till slut i sitt budskap: Vi vänder oss till Jungfru Maria och anbefaller dem som har kallelsen till henne. Alla människor som vigt sina liv för Kristus och som vill göra det går mot strömmen. De är äkta människor för Guds skull och för människors skull och för sin egen lyckas skull. De står i Kyrkans tjänst. De evangeliska löftena om fattigdom, kyskhet och lydnad ger på ett profetiskt sätt vittnesbörd om Kristus och hans befriande frälsningsbudskap. Det är Sanningen. Det handlar om, frimodighet.

Därför ber vi idag med frimodighet att de som hör kallelsen till präst- och ordensliv i sitt hjärta, skall få god hjälp att vandra den vägen Herren kallar dem till. Och må det vara till rik välsignelse för hela familjen och församlingen, ja till hela vår del av världen där det sker.

Amen.