Jungfru Marias upptagning i himmelen

(Denna predikan har skrivits ut efter en bandinspelning gjord under mässan)

Vi hör Elisabet säga till Maria: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat är det barn du bär inom dig". Det är det som vi så ofta själva säger i rosenkrans- eller i Angelusbönen. Maria säger idag, att alla släkten, alla kommande släkten, skall säga, att hon är välsignad. Hon är välsignad, men välsignelsen har hon fått för vår skull, precis som Jesus Kristus har dött för oss, inte för sin egen skull. Han har uppstått för oss. Jungfru Maria har blivit upptagen till himmelen för oss. Den välsignelse hon har fått ger hon vidare till oss. Vi får del av hennes välsignelse. 

I gårdagens kvällsmässa, som var vigiliemässa för dagens fest, läste vi en annan text från Lukasevangeliet, där en annan kvinna säger till Jesus: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst, som du har diat". Men då säger Jesus: "säg hellre: Saliga de som hör Guds Ord och tar vara på det". 

Välsignelse, salighet och helighet det är tre olika ord för en liknande verklighet. Salig är Maria. Hon har hört Guds Ord, hon hörde det genom ängeln. Vad gjorde hon? Hon tog vara på det. Direkt efter det att hon hade hört ängelns ord, gick hon till Elisabet. Hon skyndade iväg. Vad hände? Den salighet hon bar på smittade av sig. Elisabet blev fylld av Helig Ande och profeterade. Hon förstod att Maria kom med Guds Son. Johannes fylldes av Helig Ande. Barnet sparkade till av fröjd i henne. Det var för att Jesusbarnet i Marias liv mötte Johannes i Elisabets livmoder. Guds Son välsignar dem som kommer nära honom, och Maria bär på Guds Son, hon är redskapet för välsignelsen. Hennes salighet sprider sig till andra. 

Det är så med Kyrkan också. Kyrkan är som en surdeg. Vad händer när man sätter jäst deg tillsammans med annan deg? Alltsammans jäser. Så är Kyrkan i världen. Där Kyrkan slår rot, får rotfäste, där sprider sig välsignelsen överallt i samhället. Så är det i familjerna också. Vi kan tänka på er som är gifta, ni föräldrar som kommer till kyrkan och möter Kristus här och hör hans Ord, såsom vi hör om Maria som tog emot Ordet. Hon är välsignad för att hon hör Guds Ord och tar vara på det säger Jesus. Om vi kommer hit och hör Guds Ord och tar vara på det, då sprider sig välsignelsen från oss när vi kommer hem. Ni går hem och det smittar av sig på era barn, även om de inte har kommit till kyrkan idag, även om de inte bor tillsammans med er längre. Guds nåd sprider sig på ett osynligt sätt. Vi hör ihop, vi sitter ihop andligen utan att göra det kroppsligen. Vi är Kristi kropp. Det betyder att om en lem i Kristi Kropp blir välsignad, sprider sig välsignelsen: Det flödar liksom över på de andra. 

Då kan vi ta exemplet med dem av er som är gifta med någon som inte brukar gå i kyrkan. Kommer ni hit då skall ni smitta av er Guds nåd och välsignelse på er partner, er make eller maka. Så fungerar det i kyrkan. Ni kanske undrar hur ni skall kunna göra något sådant. Det är väl bara Jesus som gör så? Det är just därför att vi har Jesus i vår själ: vi är döpta. Lyssnar vi på hans Ord här och tar emot kommunionen, då har vi honom. Då bär vi med oss honom till de andra.

På samma sätt är det med vårt arbete. Det vi gör, gör att han kan sprida sin välsignelse överallt. Jesus säger att vi skall vara fullkomliga liksom vår Fader i himmelen är fullkomlig. Då tycker vi att det är vi inte. Men ibland kan vi ha lite felaktig uppfattning om detta och tro att fullkomlighet innebär att man skall vara perfekt, att aldrig göra några fel. Det är inte den fullkomligheten det talas om i evangeliet. Jesus säger att han inte har kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare. Och det är de sjuka som behöver läkare. Han har kommit till oss, till Kyrkan, till världen, till mänskligheten som frälsare, inte som någon gnostisk upplysare som vi skall lära oss av och försöka vara perfekta. Vi behöver honom som vår själslige läkare, som den som botar oss från våra sår, den som förlåter oss, den som förstår att vi är bristfälliga och svaga och som reser oss upp varje gång. Det är detta det betyder att vara kristen, att vara fullkomlig, att ha hans fullkomlighet: inte vår egen. Skulle vi försöka vara fullkomliga, perfekta, aldrig göra fel, alltid göra rätt, då skulle det vara vår egen rättfärdighet. Då skulle vi bli som fariséerna som Jesus så ofta ifrågasätter. Det är alltså han som är fullkomlig, det är honom vi bär på. Det är han som välsignar världen genom Kyrkan. Vi befinner oss alltså i världen, och det är den plats där Gud använder oss. 

Vi hör om detta eller något liknande i andra läsningen. Kvinnans barn skall valla folk med en stav av järn. Det står att hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. Kvinnan flydde ut i öknen där Gud har berett en tillflykt, så att hon skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar. Detta känner vi igen. Vad hände? Jungfru Maria födde Jesus. Han rycktes upp till Gud, han dog och uppstod. Men det andra stämmer inte riktigt. Inte har väl jungfru Maria flytt ut i öknen och levt tolvhundrasextio dagar? Detta måste vi tolka som en symbol för Kyrkan. Det är Kyrkan det handlar om. Det är hon som är bruden, som är moder och som föder Kristus. Och efter det att Kristus har uppstått kommer Kyrkan att lämnas kvar i världen, i öknen. Kyrkan är Kristi brud. Kyrkan lämnas kvar i öknen. Det är en tillflykt denna öken. Gud bereder öknen för Kyrkan, för sin brud. Det är där han talar till henne, talar sina ord av kärlek till hennes hjärta. Det hör vi i Hoseas profetior. Men vi som är Kyrkan, vi accepterar kanske inte alltid detta, att leva här i öknen, här i världen. Vi måste tro, att detta är en tillflykt som Gud har berett för oss. Gud beskyddar oss här. Vad gjorde Gud när gudsfolket var i öknen i 40 år? Trots att de klagade tog han hand om dem och gav dem manna och vatten och skickade vaktlar. Detta var deras tillflykt, det beskydd de hade. Världen kan för oss framstå som ond, som en olyckans plats, i alla fall om vi tittar på TV, med våld, död och eld. Så framställs det på TV, men tittar vi ut, så är det inte så världen ser ut. Vi skall inte låta oss luras av det negativa, ord vi hör, negativa bilder vi ser, utan vi skall lyssna på Guds Ord. Den värld vi lever i är vår tillflykt. Det är här vi är älskade av Gud, det är här som Gud beskyddar oss. Det är här som Gud tar hand om oss och leder oss, tar oss i handen och leder oss fram. Han har satt änglar vid vår sida. Han ger oss manna från himlen i mässan. Han bor i vår själ genom dopet. Så hör vi att kvinnan skall bli livnärd i tolvhundrasextio dagar, det är 3½ år. Det är en halv tid, hälften av sju. Det betyder, att det är en begränsad tid. Kyrkan skall leva i världen. Världen är begränsad. Den kommer inte att vara i all evighet. Den tid som den är här i världen skall Gud ta hand om den. Gud tar hand om oss. Vi är älskade av honom. 
Detta måste vi ta till oss. Tror ni på det? Är ni saliga? Känner ni er saliga? ...
"Säg hellre saliga de som hör Guds Ord". Så säger Jesus. Han talar i pluralis. Det gäller inte bara Maria. Det är vi alla som är saliga när vi hör Guds Ord. Saligheten grundar sig på vissheten om att vi är älskade av Gud. Så står det i Första Johannesbrevet; att kärleken tar bort rädslan. Vet vi att vi är älskade av Gud, att han beskyddar oss, att han tar hand om allting, att allting i våra liv blir som han vill, att allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom, som det står i Romarebrevet. Då är vi saliga. Då kan vi ha glädje. Då behöver vi inte vara rädda. Vi bär Guds Son i våra hjärtan, som Maria, fast genom tron. 

Låt oss be henne om hjälp att kunna leva denna salighet, att tro på det och leva det i det konkreta livet, så att vi kan vara till välsignelse för andra. I Faderns och Sonens och den Helige Andens namn. Amen.