32 SÖNDAGEN UNDER ÅRET


Predikan av

fader Daniel

Vår Frälsares katolska kyrka Malmö 2002-11-10
Matt 25:1 - 13

1. Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. 2. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. 4. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. 5. När brudgummen dröjde, blev alla dåsiga och föll i sömn. 6. Vid midnatt hördes ett rop: 'Brudgummen är här, kom ut och möt honom!' 7. Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. 8. De oförståndiga sade till de kloka: 'Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.' 9. De kloka svarade: 'Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.' 10. Men medan de var borta och köpte, kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. 11. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: 'Herre, herre, öppna för oss!' 12. Men han svarade: 'Sannerligen, jag känner er inte.' 13. Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.

Vish 6:12-16

12 Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka. 13 Längtar man efter henne ger hon sig först till känna. 14 Den som söker henne om morgonen får kort väg, ty han finner henne sittande vid husets port. 15 Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet, och den som ligger vaken för hennes skull är snart utan bekymmer. 16 Hon går själv omkring och söker upp dem som är henne värdiga. Vänligt visar hon sig för dem var de än går, hon möter dem närhelst de tänker på henne.

Mot slutet av det liturgiska året börjar läsningarna mer och mer tala om tidens slut.

Tidens slut är som att gå till ett bröllop - sitt eget bröllop.
Finns det någon större fest?

På Jesu tid i Palestina var det sed att tärnorna tillsammans med bruden i hennes hem väntade på brudgummen för att följa med dem till hans hem. Där hölls bröllopsfesten.

Jungfrurna i dagens liknelse motsvarar våra dagars bröllopstärnor.


"Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka."

Kontexten för liknelsen är visdom eller kunskap.
Det krävs visdom för att kunna tyda livet.

Jungfru Maria är den visaste av alla jungfrur. Hon kan be för oss att vi skall få förstå och vara visa som de kloka jungfrurna i liknelsen.

Vad gjorde hon?
Hon sa ja till ängeln.
Hon sökte Guds vilja.
Detta är att söka brudgummen.

Brudgum innebär att ha honom som vår mening, vår kärlek, vårt allt…
Han är den glädje vi söker i allt vi gör. 
T.ex. i:
Vänner, Kärlek, Musik, Dans, Lek, Sport, Film, Spänning, Karriär, Framgång, Teknik, Fritid, Semester, Natur…


"gick ut med sina facklor för att möta brudgummen."

När en viktig person kommer sitter man inte bara hemma och väntar, man går ut för att möta.
När påven kommer till ett land t.ex.
Så vi behöver göra en ansträngning och gå ut.

Det är natt, annars skulle de inte ha behövt tända lamporna.

Man kan alltså inte se utan dessa lampor.
Utan bönen är världen som en natt.


"blev alla dåsiga och föll i sömn."

Alla somnar, inte bara de oförståndiga. Det är till tröst för oss. Mötet med Gud är så stort att vi inte klarar att vara medvetna när det händer.

Petrus Jakob och Johannes somnar i Getsemane när Jesus bäst behöver dem och han brottas i bönen och svettas blod i sin ångest. (Luk 22:45)
Adam somnar när Gud skapar Eva. (1 Mos 2:21)
Abraham somnar när Gud kommer och hämtar hans offer (1 Mos 15:12) 

Det är trösterikt att inte enbart de oförståndiga flickorna faller i sömn. Även de kloka somnar. Det är omöjligt att alltid be medvetet. Paulus uppmanar ju oss faktiskt till att "be oavlåtligen". Men hu skulle de gå? Att be fader vår, Hell dig Maria och andra böner hela tiden med våra läppar eller tyst inom oss när vi har våra dagliga sysslor och våra arbetsuppgifter att sköta? Vi skulle inte kunna koncentrera oss på det vi måste göra.

Vi får då hjälp av bruden i Höga Visan: 
"Jag låg och sov, dock vakade mitt hjärta" (Höga Vis 5:2.). 

Vi kan inte alltid medvetet tänka på Brudgummen. 
Han kräver det inte heller.
Men djupt inom oss kan vårt hjärta vaka. 
Han kan vara närvarande i vår längtan, i våra drömmar, i vår glädje och sorg. 
Om han är ett ljus som upplyser vårt inre, om hans kärlek är vår stora glädje, då har vi vaksamhetens olja, fastän vi sover.

Ropet "Brudgummen är här" hörs vid midnatt. Han kommer i ett ögonblick då man minst väntar honom. Hans besök är överraskande. 

Men det skall inte vara en sådan överraskning för oss att vi inte känner igen honom när han kommer, eller ännu värre att han inte känner igen oss: " Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån…" (Luk 13:27), eller som han också svara de oförtståndiga jungfrurna i dagens evangelium.

Vi skall känna igen honom om vi har lärt känna honom under vårt liv, i evangeliet, i hans bud, i bönen, i kyrkans liv, om vi har behov att ta emot honom som bröd för vår själ i mässan.

Då kommer detta att vara grunden i allt vi gör. 
Då skall hans kärleks fackla brinna inom oss.
Gud är denna fackla inom oss. Han är elden i vår själ.

När Gud uppenbarar sitt namn för Mose kommer orden från en buske som stod i lågor.
Gud är vårt ljus, ljuset för våra tankar, för vårt intellekt.
Jesus säger det: "Jag är världens ljus". Och i början av Johannesevangeliet står det:
"I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det." (Joh 1:1,4,5)
Alltså är det Gud själv som skall vara ljuset i vårt hjärta.
Det innebär att det är han som skall vaka i oss när vi sover.
Det är så det är med den Helige ande.

Det förstår vi om vi läser texten om när lärjungarna tog emot den Helige Ande på Pingstdagen. Anden visar sig i form av lågor av eld på deras huvuden.

Vi skall alltid ha olja med oss för denna eld. 


Bruden i Höga Visan talar om "en balsam" (1:3):

"Din kärlek är ljuvare än vin.
Ljuvligt doftar din balsam,
som Turak-balsam är ditt namn,
och kvinnorna älskar dig.
Ta mig med, låt oss skynda,
för mig, konung, till ditt rum.
Vi skall jubla och glädjas över dig
och prisa din kärlek högre än vin.
Med rätta älskar de dig."

I Krismat vi använder för dop, konfirmation och prästvigning finns balsam. Det är den som gör att den välsignade olivoljan doftar.

Oljan vår själs lampor behöver är alltså vår kärlek till Brudgummen.
Då skall våra hjärtan brinna som för lärjungarna som mötte Jesus uppstånden på vägen till Emmaus:

"Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?" (Luk 24:32)

Det är inte för sent att köpa olja om vi inte har den nu.


Brudgummen är här".

Brudgummen är alltid här. "Se, jag står vid dörren och bultar", står det i Uppenbarelseboken:

"Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig" (Upp 3:2.0).

I dag, i mässan nu, är han här, lika verklig som han kommer att vara då han kommer i slutet på våra liv och vid slutet av tiden.

Han låter oss lära känna honom i kommunionen vi tar emot idag i mässan.


Till KATOLIKnu