Den heliga familjens fest


Predikan av

Diakon Björn Håkonsson

Vår Frälsares katolska kyrka Malmö 2002-12-29 årg B
Luk. 2: 22 - 40 (med 1 Mos 15: 1-6; 21: 1-3 och Heb 11: 8, 11-12, 17-19).

Under den första julnatten i Betlehem - för två tusen år sedan - låg det herdar utanför byn, som vi vet, ute på fälten, och vakade över sina djur. Det var troligen en stjärnklar natt och kanske låg de och betraktade de många stjärnorna på himlen över sig liksom en gång Abraham, folkets stamfader, vår tros stamfader, hade betraktat stjärnhimlen, när han vaktade sina djur. Då hade Gud sagt till Abraham: Räkna stjärnorna om du kan! Så skall din säd bli! Så många efterkommande ska du få! Herdarna i Betlehem kanske pratade med varandra om detta, då de plötsligen såg hur stjärnornas ljus nu blandades med ett helt annat ljus. De mötte änglar och änglarna skickade dem in till byn, och där i stallet välkomnades de av: Den heliga familjen, Maria, Josef och Jesus, som vi firar idag.

Gamla Testamentets hela längtan var riktad framåt, mot Frälsaren, Messias, som skulle komma. Profeterna såg glimtar av Jesus i förväg och uttryckte detta så gott de kunde i sina böcker. Den gamle Abraham förnam också att den familj som Gud skulle grunda genom honom skulle bli upphov till något stort. Jesus säger ju som vuxen: "Abraham jublade över att han skulle få se min dag, han fick se den och gladde sig" (Joh. 8:56). I dagens evangelietext om den heliga familjens besök i templet i Jerusalem känns det nästan som att Abraham är med. Abraham, ja hela det gamla Testamentet är närvarande, representerat i den gamle man, Symeon, som lycklig tar Jesusbarnet i sina armar och talar med Maria. Liksom Abraham väntade Symeon många år på att Guds löfte skulle uppfyllas, som en trogen tjänare som inte kan unna sina ögon vila förrän hans herre kommer. Aldrig under sitt långa liv gav han upp hoppet och tron. Vi hör i texten om den glädje som han - och en gammal kvinna vid namn Hanna - visar och vi förstår att här vidrör Gamla Testamentet och Nya Testamentet varandra. Symeon som är uppfylld av den Helige Ande gläds tillsammans med Maria, som också är uppfylld av den Helige Ande.

Texten idag avslutas med Lukas´ ord om att Jesus växer till, fylls av styrka och visdom och Guds välbehag. Jesus trivs och familjen trivs. Vardagarna är troligen fyllda med arbete, bara avbrutna av gemensamma måltider och gemensamma bönestunder och sång.

Abraham, Symeon, herdarna - så långt från vår egen tid, och ändå gladdes de åt samma saker som vi idag. Abraham gladdes över utsikten till att bilda familj, Symeon gladdes när han höll barnet, herdarna gladdes när de fick besöka den heliga familjen. Vi känner igen vår egen längtan och glädje över familjelivet, den glädje som vi kanske får lov att uppleva nu i jultiden.

Men samtidigt vet vi också att vi idag lever i en ny tid med nya problem. Trots allt välstånd och julens glans kan det vara svårt att leva som familj i vår tid. Det moderna familjelivet hotas och pressas på många sätt, glädjen får oftast nästan ingen plats. De känslomässiga förväntningarna till familjelivet är stora idag, kanske särskilt tydligt här under julen, och det kan leda till onödig stress och besvikelser. Därtill kommer att många föräldrar inte riktigt vågar att lita på sig själva. De vill absolut "lyckas" med att vara bra föräldrar - som de säger - och minsta lilla motgång får dem att skylla på sig själva och känna sig misslyckade. I samhället härskar ofta en åsikt om att alla problem är föräldrarnas fel och vi vänjer oss vid att tänka likadant. Familjelivet idag är sårbart och skört - besvikelsen ligger ofta precis under ytan och blir alldeles för snabbt till skuldkänslor och självanklagelser som ingen mår bra av.

Vi känner oss otillräckliga som föräldrar - och kanske blir vi det genom att vi låter oss stressa av vissa värderingar i samhället. Vi vill så mycket med familjen, vi vill känna lycka, ge oss själva och våra barn lyckostunder, men vi hinner ändå inte med någonting. Mannen är inte hemma, för han ska jobba. Kvinnan är inte hemma, för hon ska jobba. Annars tycker vi inte att vi har råd med allting, som vissa röster i samhället inbillar oss att vi absolut måste ha råd med. Jobbet - om vi har ett jobb - tar plats, det fyller hela dagen, hela veckan, hela livet. Vi missar at vara tillsammans i vardagen hemma. Då orkar vi inte ha bönestunder med våra barn, vi hinner inte uppfostra dem, vi hinner inte med att bara vara tillsammans, leka, andas i lugn och ro. Barn och vuxna blir främmande för varandra. Man och kvinna blir främmande för varandra. Den materiella strävan kan lätt bli en fälla. Familjelivet blir då inte roligt och många önskar bara att komma därifrån. Och möjligheterna till flykt är verkligen också många idag - och ytterst frestande: TV, internet, resor, föreningsliv och inte minst - arbetslivet självt.

Kan dagens evangelium lära oss något om att leva lyckligt tillsammans som familj idag?

Tre saker, tror jag:

1) Att våga den heliga anspråkslösheten. Flera ställen i Lukasevangeliet visar att Jesus och hans närmaste levde under blygsamma förhållanden. De nöjde sig med det nödvändigaste. Är det verkligen sant att vi måste arbeta så mycket som vi gör idag, måste vi ha råd med så många saker? Man bör minnas vad Jesus en gång sade: "Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador … er himmelske fader föder dem … Se på ängens liljor, hur de växer, de arbetar inte och spinner inte". Men vi arbetar och tar oss inte tid med att titta på fåglar och liljor. Vi glömmer lätt att det kan vara en stor upplevelse att bara sätta sig såsom herdarna och betrakta stjärnhimlen tillsammans med våra barn. Så synd att missa detta. Eller bara sitta tillsammans framför fönstret och betrakta vädret. Regnet. Snön. Åskan. Och så prata med varandra om hur det känns att uppleva allt detta. Det är nog viktigt att ta sig tid för sådana små livsviktiga ögonblick som inte kostar något.

2) Att våga det heliga tålamodet. Abraham, Symeon, Maria - alla ägde de förmågan att vänta, att invänta det goda från Guds hand. Några röster i samhället lär oss att vi ska ha lycka och njutning genast, en enda olustkänsla - och vi är besegrade. Ett enda ont ord från den enas sida, genast måste den andra hämnas. Ett enda problem med barnens uppfostran - genast tror vi att vi är dåliga föräldrar, att barnen kommer att far illa. Vi tror att världen går under, när det gungar lite. Vi bör nog våga tålamodets dygd, men därtill krävs mod, tålamod är modet-att-tåla, att vänta, att t.ex. invänta varandra i familjen, inte alltid genast själv prata, själv få rätt -- modet att lyssna och ge plats.

3) Fromheten. Den heliga familjen var på alla sätt from, knuten till templet, liksom Symeon och Hanna i dagens evangelietext. Varje kristen familj måste ofta samlas kring sitt centrum, kring Gud. Tappar vi bort kyrkan, bönen och Gud då är det inte konstigt om vi driver vind för våg. Gud är ju källan till vår glädje. Vi lever ju egentligen när allt kommer omkring för att leva tillsammans med Gud. Vi kan ta barnen eller barnbarnen hit till kyrkan då och då - också när det inte är gudstjänst, och så bara sitta här en stund, tysta i bön, tillsammans inför Gud, sitta här och bara vara, bara tillbedja. Barn kan bli väldigt bra på det. Och må bra av det. Och vi också.

Låt oss lämna bakom oss alla de onödiga skuldkänslorna, det uppskruvade tempot och stressen. Allt detta med vad vi måste och måste och måste, vad vi borde och borde och borde. Låt oss släppa självförebråelserna och de ideliga anklagande orden mot varandra. Låt oss skänka varandra plats och tid. Viktigast är ju ändå att vi har varandra, vi är gåvor till varandra och Gud bor mitt ibland oss. Låt oss lära oss de tre sakerna av Abraham, herdarna, Symeon och den heliga familjen: Anspråkslöshet, tålamod och fromhet.

Saliga är de som är fattiga på detta sätt. Saliga är de som bekymrar sig om detta. Dessa liknar den heliga familjen: De som hungrar och törstar - inte främst efter att vinna pengar och materiell lycka - utan främst efter att vara med Gud och göra Guds vilja.

När vi strävar efter detta då kan vi faktiskt betrakta oss själva som medlemmar av den heliga familjen, precis som jungfru Maria och Josef. En gång sade Jesus nämligen själv: "Vem är min mor, och vilka är mina bröder?" - och han visade med handen på sina lärjungar och sade: "Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja, är min bror och syster och mor" (Mt. 12: 48 f)


 


Till KATOLIKnu