Allhelgonadagen 2006


Predikan av

f. Thanh

Vår Frälsares Kyrka Malmö 06-11-01 årg B

Kära bröder och systrar,
Många människor tycker att vi katoliker är märkliga, vi har så många helgon. Själva tror de inte att det finns så många, särskilt inte i det samhälle vi bor i, ett av de mest sekulariserade samhällen. Hur skulle det vara möjligt att det finns så många helgon när det finns så många lockelser i vårt liv som tv, datorer, games... och olika hobbyer. Det finns så många syndiga ting, många frestelser. I vår liturgiska kalender är det alldeles fullt med helgonnamn. Ofta går det inte att komma ihåg vad det är för helgon, varifrån kommer de? Och inte nog med det under föregående påven Johannes Paulus den andres tid var det ännu fler som salig- och helgonförklarades. Han slog alla rekord när det gäller salig- och helgonförklaringar. Några har kritiserat honom för att göra Vatikanen till en helgonfabrik. Statistik säger att han förkunnade 1345 saligförklaringar och 483 helgonförklaringar.

Men vilka är dessa helgon? Är det de som inte njuter av livet! De som lever asketiskt, de som fastar hela tiden, eller de pojkar som inte vill titta på de fina tjejerna på gatan som alltid går med blicken neråt, eller de tjejer som aldrig tänker på en pojkvän eller liknande! Eller de som aldrig ser på tv, eller videofilm, eller de som inte gillar Titanic som var allt för romantiskt. Nej, faktiskt inte. Helgonen är de som har levt sitt vardagsliv som alla andra, men som har balans mellan tron och verkliga livet, de som har valt kärlek till Gud framför materialistiska ting. Det finns en berättelse om den heliga Teresa av Jesusbarnet. Där talas det om att det en gång fanns en medsyster till den lilla Teresa som var svartsjuk på henne. Vid ett tillfälle tvättade de kläder tillsammans. Och ni vet i gamla dagar tvättade man sina kläder för hand, och det blev skum eller bubblor som kom upp. Och den svartsjuka systern kastar bubblor på den lilla Teresa. Men Teresa protesterade inte, utan hon tänkte att dessa bubblor är liksom små rosor hon frambar till Gud för syndarnas omvändelse. Och den heliga Teresa hade inte läst färdigt högstadiet ens, hon gick bara i åttonde klass. Och konstigt nog får hon kallas Kyrkans doktor. Varför? Därför att hon för ett verkligt kontemplativt liv, dvs ett liv i ständig bön, inte bara för sig själv, utan hon ber även för andra, för syndarna. Alltså med andra ord, de heliga som vi firar idag har haft ett vanligt liv som vi alla. Det var de vanliga människorna som genom tiderna har funnit Guds nåd. De har inte gjort något stort, något berömt, utan har levt sina liv enligt Guds vilja, i Guds nåd. De har övervunnit världen, övervunnit det mänskliga på mänskligt sätt. De kunde vara en vanlig far eller mor, en vardags- student, en ung flicka som har levt sitt liv på ett fullkomligt sätt. Som den helige Don Bosco säger: "om du vill bli helgon, måste du först vara människa".
De människor som vi firar idag har levt sitt liv som de saliga som vi hör om i dagens evangelium. De levde med sina mänskliga fel och brister liksom vi alla har. De har levt i fattigdom, de sörjde tillsammans med de som led, de hade mod att stå fram och kräva rättvisa när de mötte orättvisa situationer omkring sig. Det är de som har tagit initiativ för fred i världen, för mänskliga rättigheter, för alla människors lika värde osv... alla dessa människor hör himmelriket till. När vi i dag firar alla våra helgon, stora och små, vill Kyrkan visa oss vårt mål. Genom att påminna oss om bandet mellan oss som fortfarande vandrar här på jorden och våra segrande bröder och systrar som nu är i Kristus, bekräftar Kyrkan att det, att vara helig, inte är ett onåbart ideal utan möjligt för oss alla. De heliga människor som vi firar idag tillhör Kyrkan som betraktas som en gemenskap mellan alla som lever i Kristus. Alltså står de oss nära. De kommer från oss. De är tallösa, som Johannes försäkrar oss i dagens första läsning. De är "en stor skara som ingen kunde räkna av alla folk och stammar, och länder och språk". Endast i denna heliga gemenskap, i denna ideala församling når Kyrkan sin katolska och universella dimention fullt och helt. "Men inte bara på grund av helgonens föredöme firar vi deras minne, kom ihåg det, utan än mer för att hela kyrkans enhet skall stärkas i Anden genom utövandet av den broderliga kärleken" lyder det i den katolska kyrkans katekes. Just den kärlek vi behöver mest. Vi behöver utövandet av den broderliga kärleken. Det kristna livet har ingen betydelse om det inte innehåller kärlek. Men denna kärlek kan inte bara vara i ord, eller på papper, utan denna kärlek måste vara utövande, handling. Och bara i den handlingen är vi i Kristus, bara i den handlingen utövar vi den broderliga kärlelen, vilken gör att vi är ett i Kristus, vi är ett i Anden.

Kära församling,
När vi idag firar högtidsdagen för alla helgon, ber vi också om alla helgons förböner så att vi, som är pilgrimer här på jorden, ska ha mod och ödmjukhet, så att vi känner våra mänskliga begränsningar, våra svagheter. Ty bara när vi är medvetna om vår begränsning, finner vi de nådegåvor som kommer oss till del. Och vi behöver helgonens förbön. "Just därför att de som är i himlen är närmare förenade med Kristus, stärker de hela Kyrkan i hennes strävan mot helighet..." genom handling och liv av var och en av oss som är här idag. 
Amen.

inia in, elementum id enim. Quisque velit nisi, pretium ut lacinia in, elementum id enim. Curabitur aliquet quam id dui posuere blandit. Mauris blandit aliquet elit, eget tincidunt nibh pulvinar a. Vivamus suscipit tortor eget felis porttitor volutpat. Nulla quis lorem ut libero malesuada feugiat. Curabitur arcu erat, accumsan id imperdiet et, porttitor at sem. Sed porttitor lectus nibh. Pellentesque in ipsum id orci porta dapibus.


Till KATOLIKnu