Vittna för sanningen

Käre fader Thanh, kära bröder och systrar i Kristus!

Denna dag, dagen efter prästvigningen är också en betydelsefull dag för dig, f.Thanh, och för oss alla här i kyrkan, eftersom du firar din prima Missa, till vilken för övrigt även fullständig avlat är knuten, för dem som vill ha den och uppfyller villkoren; bikt, kommunion, bön för påvens intentioner, samt frihet från syndiga vanor. Det är också en betydelsefull dag för Sverige, eftersom det är valdag denna söndag. Under en längre tid har vi kunnat följa de olika partiernas kampanjer för sina kandidater till riksdagen, landstinget och kommunerna. Det kan synas vara en tillfällighet att valet sammanfaller med din första Mässa, men vi kan också se detta sammanträffande som ett tecken på en viktig aspekt av prästens uppgift, nämligen ansvaret att också förmedla kyrkans syn på det sociala livet, hur vårt samhälle bör fungera, om det skall fungera på ett rätt sätt.

Avhandling

Vi hörde i dagens evangelium att Jesus frågade sina lärjungar med människorna anser att människosonen, dvs. Jesus själv, är. "De svarade; 'Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna". Frågar man människorna far man alltså olika svar; alla har sina bestämda uppfattningar om vem Jesus är, men ingen av dem träffar rätt. De har inte fattat det väsentliga. Jesus ställer frågan på nytt och nu riktar han sig till lärjungarna: "Och ni, vem säger ni att jag är?" Petrus svarade: "Du är Messias." Det är inte människorna, utan lärjungarna vars talesman är Petrus, som ger det svar som är korrekt. Jesus är Messias, dvs. han är den kung utan motstycke i världshistorien som judarna väntat på i århundraden. Han är i sin person den Räddare och Frälsare, som Gud lovat sitt folk. Han är kort sagt historiens och mänsklighetens mittpunkt och mål. Vi kommer alla, utan undantag, en gång att få träda fram inför honom som vår domare.

På motsvarande sätt kan vi ställa frågan om vårt samhälle. Vilket är egentligen det goda samhället? Frågar vi människorna kommer det genast olika svar. Våra partier har alla sina rationella lösningar på samhällsproblemen, framför om hur vi skall bevara och kanske öka vårt välstånd. Några stora skillnader verkar det inte finnas mellan dem, men i bakgrunden finns olika ideologier, framför allt socialismen och liberalismen, som spelar en viktig roll för deras respektive inriktning, även om det inte alltid är synligt på valaffischerna. Vi kan mena att något eller några partier ligger närmare det vi ser som det rätta, men inget parti träffar helt rätt, även om något eller några partier kan ha fler element av sanning än andra.

Det är därför den andra frågan behövs, den fråga som ställs - inte till människorna i allmänhet och deras företrädare - utan till lärjungarna och där Petrus ger svar. Den katolska kyrkan, i vilken petrusämbetet lever vidare genom historien, har svar också på vår tids stora sociala frågor, ett svar som är giltigt och sant, eftersom det motsvarar människans natur och djupaste längtan. Ofta är det inte fråga om specifika frågor, som till exempel från vilken klass barnen skall ha betyg i skolan eller vilka avdrag man skall få göra i deklarationsblanketten. Det handlar istället om de grundläggande värden som vårt samhälle bör bygga på för att kunna kallas ett gott samhälle för oss och dem som kommer efter oss: religionens, äktenskapets, familjens, det ofödda livets, kulturarvets, de sedliga värdenas grundläggande betydelse för ett humant samhälle, värdet av det sanna, det goda det sköna istället för relativism, självisk njutning, banal och destruktiv underhållning.
Kunskap om och förståelse för de hållbara grunderna behövs mer än någonsin i dagens samhälle, som tappat fotfästet sedan det mer och mer släppt kontakten med sina kristna rötter. Vi vet att allt fler människor mår dåligt i vårt samhälle. Våra samhällsbyggare har sina abstrakta utopier och vill sedan länge bygga en värld utan Gud, i tron att människorna på det sättet blir verkligt fria och lyckliga. Erfarenheten visar redan och kommer att visa än mer att det förhåller sig tvärtom; det hela slutar snarare i kaos, tyranni och elände.

Avslutning

Käre fader Thanh, här kommer du in! Som präst är du kallad att förmedla det sanna och giltiga svaret på frågan om det goda livet och det goda samhället. Du har ställt in dig i ledet av de många vigda apostlar genom kyrkans historia som Herren har sänt ut vittna för sanningen, om vem han är, vad han och hans kyrka säger, hur man uppnår det eviga livet, men också verklig lycka och ett gott liv redan i denna värld, hur bristfälligt det än i övrigt ofrånkomligen kan vara. Ibland kan det synas vara en hopplös uppgift, som att hela tiden gå mot strömmen. Ändå vill jag gratulera dig. Det är Herren som har kallat dig och du har sagt ja. Lyckan finner du i att vara trogen din kallelse. Var övertygad om att du i denna stund är omgiven och buren av våra förböner, välgångsönskningar och vår tillgivenhet.

Amen.