XXI Söndagen under året

Kära vänner,
jag vågar säga att det finns en stor andlig längtan hos människor i dag. Liksom då, så sökte människor sig till Jesus. Evangelisten Lukas berättar i sitt evangelium att alla greps av bävan och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." Det var tydligt, att genom honom talade och handlade Gud och tillsammans med honom fick livet en särskild mening. Vi människor är oss nog ganska lika. Våra yttre förhållanden är nog så annorlunda, men den andliga längtan finns kvar. Hur hög standard vi än har, hur mycket pengar vi än kan röra oss med, hur många tekniska nymodigheter vi än har installerade i våra hem, inte blir vi lyckligare för det. Lycka är inte standard, pengar och ägodelar även om vi har svårt att vara utan dem. Lycka är något annat. Det är att finna meningen i sitt liv.

Jesus såg hur människorna övergav honom och han frågade Petrus och de andra: "Inte vill väl ni också gå er väg?" Petrus svarade med en retorisk fråga: "Herre, till vem skulle vi gå?" För många är detta en verklig fråga: Till vem ska vi gå? Livet känns tomt och meningslöst och åren rusar iväg. Man söker kanske hjälp och svar i kyrkan, men blir kanske besviken, för där håller man bara på antingen med egna tvister eller söker lösa alla världens problem.

Men för den enskilda människan, den andliga sökaren verkar kyrkan ibland inte ha tid. Trots att det är där kyrkan tiar sin uppgift, att möta den enskilda människan, att följa henne på livsvägen som kan vara lång och svår och leda henne fram till Jesus Kristus själv.

Det talas mycket om ohälsan i vårt folk. Mycket av denna ohälsa beror säkert på det som brukar kallas sekulariseringen, att samhället befriat sig från Gud. Gud har blivit som en främling i vårt folk. Men det är en evig sanning vi fick från Augustinus i hans ord: "Vår själ är orolig tills den finner sin vila i Gud." Och Kristina från Duvemåla sjunger ut sin längtan efter Gud: "Du måste finnas. Om du inte finns, då är mitt liv meningslöst. Du måste finnas."

Vi kan säga att Guds fråga till Adam i Edens lustgård går igen i vår tid: Adam, alltså människan, gömmer sig för Gud. Men, Gud frågar: Adam, var är du? Det betyder: Människa, var är du?

Petrus besvarade själv sin fråga: "Herre, till vem skulle vi gå?" "Du har det eviga livets ord." Hans svar var också hans trosbekännelse.

Och det är evangeliet till oss idag, vi som längtar efter mening, som söker fasthet och trygghet i livet. Det låter som en klyscha, som en formel för de redan invigda, men det är den djupaste andliga verkligheten. När vi kommit till Jesus och kommit till tro på honom, så behöver vi inte söka längre. För många är detta utslitna ord, som sedan länge mist sitt innehåll och förlorat sin kraft.

Guds Ord, det eviga livets ord! Det betyder inte att vi får svar på alla våra frågor, så att de blir lösta en gång för alla. Det kan mera liknas vid mat för en hungrande själ. Mat äter man inte en gång för alla utan det måste vi få varje dag. Livets Ord är andlig föda, som vi behöver varje dag. Livets ord finner vi i den Heliga Skriften. Det är därför Bibeln är så viktig. Det är därför den ska vara vår följeslagare genom livet. Därför att i Bibeln talar Gud. Genom Bibelns ord kan vi få ett personligt möte med Jesus, Frälsaren. Och hans Ord är Ande och liv. Och vi kan faktiskt också - trots att Bibeln är så gammal - vi kan faktiskt i Bibeln upptäcka oss själva. Personer vi läser om kan likna oss själva. Jag skulle vila avsluta med ett citat från profeten Jesaja (55:11), där läser vi en nyckelvers om Ordet: "Så skall det också vara med ordet som utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka till mig fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag hade sänt ut det till."

Gud vill något med sitt ord, att vi ska nå fram till honom, att vi genom ordet ska ta emot frälsningen genom tron. Gud sänder ut sitt ord för att skapa tro. Får det inte skapa tro så föder det trots. Tro eller trots, det är frågan till oss. Eller med Jesu ord till sina lärjungar: Inte vill väl också ni gå er väg?

Den frågan är alltså ställd till dig och den är ställd till mig. Hur svarar vi? Amen.