2:a söndagen efter jul 2011

Predikan av f. Conny Årlind
2011-01-16
S:t Olofs katolska församling
Sundsvall

”Ordet blev människa och bodde bland oss/
Ordet blev kött och tog sin boning bland oss”

Varje dag när vi slår upp tidningen, lyssnar på radionyheterna eller ser på TV:s nyheter påminns vi om hur trasig vår värld är; vi påminns om krig, jordbävningar, utsugning, förtryck och mycket annat. Och även om detta sker långt borta på andra sidan jordklotet, så har vi det hemma i vardagsrummet genom TV:n.

Men man behöver inte gå långt bort för att möta lidande: I vår egen närhet möter vi människor som lider, familjer som splittras, missbruk, sjukdomar, arbetslöshet, och också i vårt eget personliga liv märker vi att inte mycket blev som vi en gång tänkte; ett litet misstag någonstans efter vägen fick förödande konsekvenser, ett förfluget ord förstörde en relation…

Mitt i allt detta trasiga föds Gud. Han går som en läkare rakt in bland de smittade, för att vi behöver honom. Han träder fram som herden som går rakt mot vargen för att skydda fåren som hotas. Han kommer som en kung som klätt av sig sin härlighet, som har avstått från allt bara för att vi behöver honom. Han blir en av oss, delar vårt mänskliga liv och vår nöd.

Redan som spädbarn blir Han utsatt för hot och tvingas fly med sin familj; Han vet hur det är att vara flykting, och därför vet vi att Han är med alla dem som tvingas fly och som söker en fristad någonstans...

Som barn i Nasaret fick Han säkert flera gånger gliringar från sina skolkamrater, för att ingen förstod vem som var Hans far; Han vet hur det är att vara mobbad, att inte bli förstådd eller tagen på allvar.

Han har blivit utstött, förföljd, och falskt anklagad. Han har burit sjukdomar och torterats; allt detta för vår skull! Han valde att dela våra villkor i allt. Ingenting i människans liv är främmande för Honom, inte ens synden – inte för att Han själv har begått någon synd, men därför att Han burit all synd i sin egen kropp…

”Ordet blev kött – Gud blev människa”

Vi har just gått över till året 2011. Kyrkan skriver gärna AD – Anno Domini – efter ett årtal. Det betyder ”Herrens år”, inte bara ’år sedan Herren Jesus Kristus föddes till jorden’, utan ett år som tillhör Herren! Efter att Gud blev människa i Jesus Kristus är världen inte mer sig lik, för den som vill se det. När nu Herrens år 2010 just bytts mot Herrens år 2011, lever vi fortfarande av samma nåd – Gud finns mitt ibland oss i Jesus Kristus och ingen människa behöver vara ensam med sina bördor, synden, döden och mörkret har inte det sista ordet! Men det ligger på oss att se till att det verkligen blir ett Herrens år, inte bara ett år där jag söker mig själv och mitt eget bästa.

Vid årsskiftet har vi ofta ett behov av att se bakåt; vad blev det av 2010? Mycket blev inte alls som vi hade tänkt, och en del blev säkert mycket bättre än vi hade vågat hoppas! Annat blev sämre, och vi mötte svårigheter vi aldrig hade räknat med. Men ett är säkert - under hela detta år fanns Herren vid min och Din sida ständigt. Vi har idag kanske anledning att be om förlåtelse för något inför Gud, kanske anledning att be någon människa om förlåtelse för något dumt vi gjort. Vi har idag säkert också mycket att tacka för, om vi bara tänker efter.

När vi tänker på hur fort året gått, behöver vi kanske också fundera på hur vi använder vår tid. Låter vi tiden rinna oss igenom händerna? Gör vi det som är viktigt, eller slösar vi tid på saker som vi egentligen inte tycker är viktiga?  Får vi tid för våra relationer, för oss själva, för Gud?

Vi är utvalda, säger Paulus i dagens andra läsning, och det är stora saker som vi nog behöver stava på många gånger, vi är utvalda (1) till att få söners och döttrars rätt, till att få kallas Guds söner och döttrar genom Jesus Kristus och (2) till att förenas med Honom; och (3) till att genom den föreningen stå heliga och fläckfria inför Gud, inneslutna i Guds kärlek. Här har vi vårt livsprogram; att få leva i och stava på att jag är utvald att vara ett Guds barn, jag är utvald att förenas med Gud, och jag är utvald att vara omsluten av Guds kärlek så att jag blir en god människa.

När vi ser på Sonen, på Ordet som blivit kött, när vi ser på Gud som har förenat sig med vår mänskliga natur, så ser vi också vårt livsprogram och livets mening. Han har förenat sig med vår mänskliga natur, för att förena oss med Honom och bryta syndens och mörkrets makt i våra liv! Han kommer mitt in i det trasiga för att hela.

I dagens text från Efesierbrevet ingår också en del där den helige Paulus ber för efesierna och för oss att Gud må ge vårt inre öga ljus, - visst är det ett härligt uttryck! - att Gud må ge vårt inre öga ljus så att vi kan se vilket hopp Han har kallat oss till, och vilket rikt och härligt arv Han ger oss bland de heliga. Om Gud får upplysa ditt och mitt inre öga så ser vi att Kristus är vår framtid och vårt hopp!  Med Honom vågar vi se framåt med hopp och frimodighet. Det är så lätt att ge upp, att tänka sig att det är mörkret, våldet, förtrycket, sjukdomen som skall få sista ordet, men vi vågar stava på att med Gud-med-oss (Immanuel), Jesus Kristus är det ljuset som segrar – Han är Ljuset som lyser i mörkret och mörkret har inte fått makt över det och kommer aldrig att få det.

Nu inbjuder Han oss att bli redskap för Guds kärlek i den sargade världen och ge andra hopp och glädje. I Honom kan vi redan nu glädjas åt det arv som en gång skall bli vårt, och vi kan låta den glädjen smitta andra.

I Eukaristin/Mässan får vi lovprisa och tacka Honom - Eukaristi betyder just lovsång och tacksägelse! - och vi får gå in i Hans offer genom att ställa oss själva och hela vårt liv under detta nya år till Hans förfogande! I altarets sakrament får vi redan här och nu smaka den nya skapelsen och det nya och spännande livet som ligger framför oss i och genom Jesus Kristus; en himmelsk måltid redan här på jorden, en försmak av det eviga livet.