Jehovas vittnen

Jehovas Vittnens historia & lära

Begynnelsen

Jehovas Vittnen stiftades 1881 av amerikanen Charles Taze Russell under namnet "Zion´s Watch Tower Tract Society". Han föddes 1852 i Pittsburg, Pennsylvania. och växte upp i den presbyterianska tron. 1870 deltog han i ett adventistmöte som fick avgörande inflytande på hans vidare utveckling. Han studerade Bibeln tillsammans med en grupp vänner, och i oktober 1876 valdes han till "Pastor" i denna grupp. Därav namnet Pastor Russell.

Många av Russells viktigaste lärosatser, t ex förnekandet av tanken om en evig pina och läran om att nattvarden endast skulle firas 1 gång om året, samt det starka intresse för Jesu återkomst, hade han från personer ur adventistförsamlingen. Bibelns profetior om Jesu återkomst spelade en stor roll för Russells samtid. Intresset för detta ämne väcktes inte minst av Adventistsamfundets grundare, William Miller. Denne hävdade att Jesu återkomst skulle ske år 1843 eller 1844, men Russel var oenig med honom på flera punkter. 1873 utgav Russell boken "The Object and Mannor of Our Lords Return", (Avsikten med och sättet för Herrens återkomst) vari han hävdade att Jesu återkomst skulle ske i 2 etapper och att den första etappen skulle vara en osynlig återkomst. Efter att ha varit i kontakt med adventisten Barbour fastställde Russell tidpunkten för den osynliga återkomsten till 1874. Läran om att "hedningarnas tid" skulle vara förbi 1914 hade han också från Barbour. 

Efter att ha brutit kontakten med Barbour började Russell 1879 ge ut sin egen tidsskrift "Zion´s Watch Tower and Herald of Christ´s Presence" som trycktes i 6000 exemplar. Tack vare tidsskriften kom Russell i kontakt med många människor och det varade inte länge förrän läsarna började bilda små församlingar runt om i USA. Det var inte Russell som startade församlingarna utan läsarna själva, de valde ut sina ledare eller äldste. Men de betraktade Russell som sin Pastor, och efter hand fick kontakten mellan de olika församlingarna fastare former. Att "Vakttornssällskapet" eller "Zion´s Watch Tower Tract Society" stiftades 1881, spelade en avgörande roll. 

Russells omfattande reseverksamhet och det stigande antal kringresande bokförsäljare som använde all sin tid att utbreda tidskriften Vakttornet och göra den känd, gjorde sitt till att rörelsen växte. Russell var en flitig skrivare och han skrev mer än ca 50.000 sidor, hans skrifter blev tryckta i ca 20 millioner exemplar. 1886 gav han ut en samlad framställning av sin lära i boken "The Devine Plan of the Ages (Guds Världsplan)". Den följdes av ytterligare 5 böcker under åren 1889-1904 och tillsammans utgjorde de serien "The Millennium Dawns" eller "Studier i Skriften". Böckerna bidrog till att göra Russells lära känd vida omkring, också utanför USA. 1891 företog han den första av många resor. Det resulterade i att många avdelningar av organisationen upprättades i andra länder, London 1900, Tyskland 1902, Australien 1904, Danmark 1909. För att ta till vara arbetet utomlands upprättade Russell 1914 "International Bible Students Association". 

Joseph F. Rutherford

I oktober 1916 dog Russell och det blev en kritisk period för "Vakttornssällskapet" eftersom han inte hade utsett någon efterträdare. Utan tvivel hade han föreställt sig att organisationen skulle ledas kollektivt efter hans död. Det blev därför stora spänningar inom organisationen men en tillfällig styrelse valdes i november 1916 fram till nästa årsmöte som ägde rum i januari 1917. Joseph F. Rutherford valdes då enhälligt till ordförande.

Rutherford var född 1869 i Morgan Country, Missouri, växte upp i Baptistkyrkan och utbildades till jurist. Han anslöt sig till Bibelstudenterna (nu Jehovas vittnen) 1906 och året därpå blev han Vakttornssällskapets juridiske rådgivare. Innan dess hade han en kort tid arbetat som domare, därav namnet Domare Rutherford. Han var en egensinnig natur som själv ville ha kontroll över Vakttornets alla angelägenheter. Han var inte nöjd med att Vakttornssällskapets styrelse hade den verkliga makten. Han avsatte 4 styrelsemedlemmar som inte stödde hans synpunkter och vid årsmötet 1918 lyckades han stadfästa sin ställning juridiskt. 

Förutom de 4 avsatta styrelsemedlemmarna, (beslutat av Russell men juridiskt ogiltigt eftersom det aldrig godkänts och protokollförts vid ett årsmöte) lämnade också många andra trofasta Bibelstudenter organisationen. De försökte att på egen hand föra vidare Russells lära och grundade en hel del organisationer i detta syfte: "Dawn Bible Students Association, Pastoral Bible Institute, Paul Johnson Movement (senare kallad "The Laymen´s Home Missionary Movement"), The Stand fast Movement m fl ". Några av dem finns fortfarande. Vakttornssällskapet upplevde således en kraftig minskning av medlemsantalet. Rutherfords tolkade snabbt detta som en nödvändig reningsprocess. Man talade om att Jesus Kristus på våren 1918 kom till Jehovas tempel för att hålla dom och avskilja "den troende och kloka tjänarskaran" från "den onda tjänarskaran". Vakttornssällskapet började också möta motstånd från myndigheternas sida. Grunden var att i en del av den litteratur som skickades ut fanns det uttalanden som kunde tolkas som kritik av USA:s deltagande i första världskriget. Det slutade med att Rutherford och 7 av hans medarbetare på huvudkontoret arresterades den 7 maj 1918. De befanns skyldiga och alla utom en dömdes till 20 års fängelse. Den 25 mars 1919 blev de frisläppta och domen blev senare upphävd. Dessa händelser tolkades efteråt i ljuset av de bibliska profetiorna. Man betraktade 1918-19 som "en tid av prövning och dom". Det slutade med "ett återinförande av den sanna tillbedjan". Jehovas organisation kunde ta tag i en förnyad, välorganiserad och världsomfattande förkunnelse. 

Nyckelordet var nu "organisation" eller rättare sagt "teokratisk organisation". På Russells tid hade Bibelstudenterna varit självbestämmande. 1919 började man röra sig i riktning mot en centralstyrd, världsomspännande organisation. Samma år började man utgivningen av tidskriften "The Golden Age" (Den gyllene tidsåldern) nu Vakna upp. I samband med spridningen av tidskriften, utnämnde Vakttornssällskapet en direktor i de församlingar som ville använda tidskriften. Det var det första ledet i en process som skulle sätta församlingarnas verksamhet under Vakttornssällskapets överinseende. På detta sätt började Vakttornssällskapet att delvis föra en teokratisk kontroll över församlingarnas gudstjänster. 

Nästa steg var att avskaffa de demokratiska valen av de äldste. 1921 började Vakttornssällskapet att sätta stopp för den uppfattning, som vissa lokala församlingars "valda äldste" hade, nämligen att de utgjorde en lokal styrelse som kunde följa sin egen oavhängiga, demokratiska tillvägagångssätt utanför huvudkontorets organisation. Det skickades ut, i hela världen, en uppmaning om att införa enighet och enhetlighet i Jehova-folkets sätt att utföra sin förkunnelse. 1938 skrev Rutherford en redogörelse för tankarna bakom den teokratiska organisationen i Vakttornet, och de enskilda församlingarna ombads att gå in för följande resolutionsförslag: "Vi, Guds folks församling utkorad i hans Namn i ............ erkänner, att Guds Herradöme är en ren teokrati, och att Kristus Jesus är i Templet och har full kontroll över och hela ledningen av Jehovas såväl synliga som osynliga organisation i sina händer, och att Sällskapet är Herrens synliga representant på Jorden, och vi uppmanar därför Sällskapet att organisera denna församlings arbete och att utse dess olika tjänare, så att vi alla kan samarbeta i fred, rättfärdighet, harmoni och fullständig enhet. Vi bifogar en lista med namn på personer i denna församling som vi tycker är mer mogna och därför mer lämpade att uppfylla de olika tjänsterna."

De flesta församlingarna godtog resolutionen och därmed var grunden lagd för den moderna, centralstyrda organisationen. Namnet Jehovas Vittnen blev föreslaget av Rutherford 1931 vid en stämma i Columbus, Ohio och togs i bruk med detsamma. Namnet hade inte valts tillfälligtvis, för Russells anhängare kallades gärna russelliter av utanförstående. Själva hade de alltid kallat sig för Bibelstudenter, ett namn som avspeglade den betydelse Russell tillerkände bibelstudierna. 
Vittnesbördstjänsten var däremot det viktigaste för Rutherford. Han fick ny fart på de resande lekmannapredikanterna och införde 1918 ordningen med veckoredovisning av förkunnelse-verksamheten. Han var en flitig skribent och all den litteratur som såldes av predikanterna var skrivet av honom. Han var även en duktig talare och genom radiostationer, högtalarbilar och resegrammofon fick han sina korta föredrag om bibliska ämnen spridda över hela USA och förresten till resten av världen. Den omfattande utåtriktade verksamheten gjorde Jehovas Vittnen kända, men uppväckte också motstånd. Det väckte särskild förargelse att Jehovas Vittnen 1927 använde söndagsförmiddagarna till att sprida sin litteratur. De fick åtskilliga rättsstrider med människor som anklagade dem för olovlig försäljningsverksamhet och störande av söndagsfriden. Under mellankrigstiden präglades Jehovas Vittnen av en rad rättstvister. Det fanns flera orsaker därtill bl a deras "neutralitetslinje". I USA blev det stor uppståndelse över att de inte ville hissa flaggan. 1940 fastslogs i dom från Högsta Domstolen att Jehovas Vittnens barn kunde förvisas från skolorna, men domen togs tillbaka 1943. Under nazismen i Tyskland fick Jehovas Vittnen stora problem eftersom de inte ville säga "Heil Hitler" och nekade att göra militärtjänst. Tusentals hamnade i koncentrationsläger och många av dem miste livet. 

Nathan H. Knorr

I januari 1942 dog Rutherford och han efterlämnade en stark organisation. Vakttornssällskapets tredje ordförande blev Nathan Homer Knorr. Han var född 1905 i Bethlehem, Pennsylvania, hörde till den reformerta kyrkan ända till 1921, då han anslöt sig till Jehovas Vittnen och blev vice-ordförande 1940. I och med att Knorr tog över ordförandeskapet började den högste ledaren att spela en mera anonym roll. Det avspeglade sig bl a i att Vakttornssällskapets litteratur började utges utan författarnamn. Böckerna skrevs inte heller av Knorr utan av F.W. Franz som från 1945 var sällskapets vice-ordförande. Knorr var den typiske administratören och affärsmannen och Franz övertog en tid arbetet med Vakttornssällskapets ideologi. Bland de viktigaste saker som genomfördes under Knorrs ordförandeperiod var att undervisningen stärktes inom organisationen. Utöver de två sedvanliga veckomötena infördes en extra dag med två möten. Mötena kallades Den teokratiska skolan och uppdragsmötet, syftet var att förkovra Vittnena inför deras tjänst. Ordningen är fortfarande densamma. Det utarbetades också egna läroböcker för undervisningen. En annan viktig händelse var grundandet av bibelskolan "Gilead" 1943, där man skulle utbilda heltidsförkunnare till missionsarbetet. Ordningen med att ha kringresande tillsyningsmän var också något nytt. Det tillsattes både församlingsinspektörer och distriktsinspektörer. På detta sätt fick Vakttornssällskapet en god inblick över vad som rörde sig i de olika församlingarna världen över. 

Under Knorrs ordförandeperiod utgavs Vakttornssällskapets egen bibelöversättning, New World Translation. Denna bok samt andra och nyare studieböcker blev bra hjälpmedel för Vittnena i deras arbete. Resultatet uteblev inte heller. Under åren efter Andra Världskriget var det ett jämnt stigande antal döpta och aktiva förkunnare. Den största tillväxten upplevde organisationen under åren 1966-75, från ca 1.110.000 till 2.179.256. Orsaken härtill var den stora förväntningen att tusenårsriket skulle komma 1975.

Förhoppningarna som var knutna till år 1975 baserades på att var och en av skapelsens dagar var 7000 år lång. Guds "vilodag" som också varar i 7000 år började när Gud hade skapat Adam och Eva. Detta hänföres till de "tusen år" som omnämns i Uppenbarelseboken kap. 20. Dessa "tusen år" då Satan skall vara bunden och de frälsta kristna skall regera med Kristus uppfattas som den sista delen av Guds "vilodag". Enligt Vakttornssällskapets kronologi skapades Adam år 4026 f Kr och de 6000 åren därefter skulle enligt denna kronologi sluta 1975. Men där finns en svårighet därför att Guds vilodag började inte efter Adams skapelse utan först efter Evas. Hur lång var perioden mellan Adams och Evas skapelse?

Från och med 1966 började Vakttornssällskapet att kraftigt argumentera för att tiden mellan Adams och Evas skapelse varade bara några få månader, inte år. Den logiska slutsatsen som ett Vittne kunde få ut av detta var att människans tid på jorden faktiskt sammanföll med Guds vilodag och att "tusenårsriket var att vänta år 1975" - eller åtminstone mycket nära denna tidpunkt. Men 1975 passerade och 1976 kom utan några förändringar. Vakttornssällskapet försökte först att lägga ansvaret för de felslagna förhoppningarna på de enskilda Vittnena. Det bidrog bara till att skapa en tillitskris inom rörelsen. Då detta till sist medförde en nedgång i medlemsantalet världen över, blev Vakttornssällskapet nöd och tvunget att ändra taktik och göra vissa medgivanden. I Vakttornet den 15 juni 1980 sid 9-10 stod det följande: 

"I sin utgåva av den 15 oktober 1976 skrevs i Vakttornet hur oklokt det var att sätta sin tillit till en bestämd tidpunkt. I detta nr stod det bl a: "Om några har blivit besvikna därför att de inte följde denna tankegång, bör de nu koncentrera sig på att ändra sitt synsätt och inse att det inte är Guds ord som har slagit fel eller lurat och svikit dem, utan att deras egen förståelse har byggt på felaktiga förutsättningar". När Vakttornet här skriver "Om några har blivit besvikna", så inbegriper detta "några" alla bland Jehovas Vittnen som har blivit besvikna, alltså också dem som hade med utgivningen av den information som bidrog till att förhoppningarna koncentrerade sig om en bestämd tidpunkt". 

Tiden efter 1975 blev en mycket orolig tid för Jehovas Vittnen. Den felslagna profetian om år 1975 skapade missräkning och förtvivlan. Kort före 1975 var det flera Vittnen som sålde sina hus och egendomar och sa upp sig från sina arbeten för att använda den sista tiden uteslutande till att förkunna sin tro. år 1975 fanns 295.000 nydöpta medan det 1978 bara var 95.000 st, det visar något om den frustration som rådde. 

Under 70-talet ägde stora förändringar rum i organisationens ledarstruktur. Under en lång rad av år hade man sagt, att "den trofaste och förståndige trälen" - d v s de ännu levande av de 144.000 som skulle bilda en himmelsk regering - var Guds kanal i den här världen. Det hade också påpekats att Vakttornssällskapet bara var ett redskap för "den trofaste och förståndige trälen". Vid Vakttornssällskapets årsmöte 1971 klargjordes det också då man började tala om ett styrande råd till skillnad från ett inregistrerat sällskap. Enligt stadgarna var Vakttornssällskapet blott ett administrativt redskap för Jehovas Vittnen som skulle fungera som ett andligt ledarskap. Den uppgiften skulle däremot tas till vara av ett styrande råd vars "verksamhetsområde var helt igenom andligt". Detta åtskiljande medförde att ett helt nytt organ upprättades i Jehovas Vittnens organisation: Det styrande rådet. Det var detta råd och inte Vakttornssällskapets styrelse som skulle betraktas som Jehovas ledning för Jehovas teokratiska organisation på jorden. Det valdes 4 personer som tillsammans med Vakttornssällskapets 7 styrelsemedlemmar skulle utgöra det styrande rådet. år 1974 utökades rådet till 18 personer, men idag består rådet av 10 medlemmar vars genomsnittsålder är 81 år. 
år 1975 blev det nya förändringar i ledarstrukturen, och Vakttornet omnämnde detta som "en av de mest betydelsefulla förändringarna inom Jehovas Vittnens organisation under de senaste 100 åren". Förändringen bestod först och främst i att det administrativa ansvaret i organisationen fördelades på 6 olika utskott. Utöver ordförandeutskottet (bestående av föregående, innevarande och kommande års ordförande) upprättades 5 permanenta utskott med 5-7 medlemmar var: redaktionsutskottet, undervisningsutskottet, gudstjänstutskottet, utgivarutskottet och personalutskottet. Till var och en av de permanenta utskotten knöts en sekreterare eller koordinator. 

Frederick W. Franz

Knorr dog i juni 1977 och Frederick William Franz blev Vakttornssällskapets 4:e ordförande. Franz var född 1893 i Covington, Kentucky. Han tillhörde den presbyterianska kyrkan ända till 1913, då han anslöt sig till Bibelstudenterna (nu Jehovas Vittnen). Han blev den mest framträdande läraren i organisationen, vilket helt tydligt ansågs bero på att han, till skillnad från de flesta andra, var utbildad. Han hade studerat latin i 7 år och klassisk och nytestamentlig grekiska i nästan 3 år vid universitetet i Cincinatti. Han var antagligen den ende verkligt kompetente bland översättarna då man arbetade med New World Translation. 

I slutet på 70-talet lämnade många människor organisationen. Fler och fler började sätta frågetecken för Jehovas Vittnens lärosatser, eftersom deras bibelstudier övertygade dem om något annat. Vakttornet varnade därför för självständiga bibelstudier - d v s studier som inte baserades på organisationens litteratur och vägledning. Den händelse som väckte mest uppseende var att ordförandens brorson Raymond Franz, medlem av det styrande rådet från 1971 till 1980, tvingades lämna organisationen då han satte frågetecken vid en del punkter av Vakttornssällskapets lära. I sin bok Samvetskris berättar han hur Sällskapet tog sig an saken. 

Milton G. Henschell

I december 1992 dog Franz och Milton G. Henschell, född 1920, blev Vakttornssällskapets 5:e ordförande. Till dess hade han varit viceordförande i flera år. Mer information om Henschell finns inte, då Jehovas Vittnen inte har personuppgifter om honom. 

Syn på världen

Förväntningarna om att världen snart skall gå under präglar naturligtvis Jehovas Vittnens syn på "världen". För dem är det fruktlöst att delta i det sociala och politiska livet. Kärleken till nästan begränsas till att förkunna deras lära för alla människor. De ser det som sin uppgift att få så många som det överhuvudtaget är möjligt att ansluta sig till Jehovas Vittnen eftersom de menar att de har den enda sanna tron genom vilken man kan bli frälst. 

Stora krav på vittnena

Förkunnelsen går systematiskt till inom ett visst område då man går från dörr till dörr. Vittnena går nästan alltid 2 och 2 och de för nogranna anteckningar över sin arbetsinsats, då allt sedan kontrolleras och protokollföres av Vakttornssällskapet. Det är bara de aktiva förkunnarna som räknas som Jehovas Vittnen och de ska använda minst 10 timmar i månaden till detta. Vittnena erbjuder folk skrifterna Vakttornet och Vakna upp. Skrifterna har Vittnena själva köpt av Vakttornssällskapet och de ger dem till folk som gåva eftersom det i Danmark är förbjudet med försäljning av tidsskrifter. Vakttornet har en genomsnittlig upplaga på 22.328.000 ex och utkommer på 131 språk. Vakna upp har en genomsnittlig upplaga på 19.288.000 ex och utkommer på 83 språk. 
Det krävs av alla Vittnen att de deltar i dörr till dörrförkunnelsen samt att de deltager i flera veckomöten i de s k Rikssalarna. Utöver detta krav på Vittnenas stora arbetsinsats, krävs också en bestämd livsföring. Vakttornssällskapet har med tiden stiftat en hel rad förbud. Vittnena får till exempel inte röka, ta emot blodtransfusion, göra militär värnplikt, fira fester som Jul, födelsedag och karneval, deltaga i sport- och lägerskolor, sjunga nationalsånger, delta i politiken och i allmänna val. Vittnena får inte heller läsa kritisk litteratur om Vakttornssällskapet. 

Uteslutning

Ett Vittne blir uteslutet om det inte underordnar sig och visar lojalitet mot Vakttornssällskapet. Vittnena får inte ifrågasätta Sällskapets lära och de skall leva enligt de uppställda reglerna. Man kan bli utesluten om man läser sådant som tidigare Jehovas Vittnen har skrivit, om man tar blodtransfusioner, gör militär värnplikt, deltar i allmänna val och hälsar på eller är tillsammans med en som är utstött. Om ett Vittne blir utstött så isoleras han omedelbart från alla Vittnena, till och med Vittnets familj och umgängeskrets nekar till att ha något att göra med honom/henne. Målet med detta psykiska straff är att få den utstötte att vända tillbaka "till den rätta vägen" och underordna sig. Det händer ofta att den utstötte, övergiven av alla, får svåra psykiska problem.

Hjälp till de utstötta

Under de senaste åren har en del Vittnen lämnat organisationen av egen fri vilja. Så småningom har de känt sig utnyttjade av Vakttornssällskapet och långsamt har de erkänt att Sällskapets lära är falsk. För att få hjälp kan utstötta eller avfälliga Vittnen kontakta följande adresser:
Kristen Frihed, Stårupvej 4, 7800 Skive, Tel 9751 2525 eller tel 6228 1600. (E-mail: Fel! ...) Stöttegruppen, Postbox 504, 7800 Skive, tel 9752 1922 eller Stöttegruppen, c/o Gitte Redsöe Eriksen, Skarridsögade 5, 1. tv, 4450 Jyderup, tel 5920 8101 (E-mail Fel! .....)
Dialogcentrets medarbetare Ruddi Agerriis, tidigare Jehovas Vittne, är på Dialogcentret Köpenhamn, Drejervej 17, 4.sal, 2400 Köpenhamn NV.Tel 3531 0323. öppet mån-onsd kl 11.00-14.00, torsd kl 11.00-16.00. (E-mail Fel! ...)

Kallar sig sanna kristna

Jehovas Vittnen kallar sig för sanna kristna, men det är de inte. De använder inte den auktoriserade Bibeln, utan däremot sin egen Ny Verden Oversättelsen, där centrala bibeltexter har ändrats, så att de passar till sektens lära. Ett karateristiskt drag i Jehovas Vittnens lära är att de på skarpen avvisar den kristna tron på Den treenige Guden. De håller isär Fadern och Sonen och därmed tror de icke på att Jesus är Gud. Hela den bibliska förkunnelsen om den Helige Ande som Guds personliga närvaro och kärlek är borta hos dem. Deras idéer om "Gud" har fått ett icke kristet innehåll. Jesus Kristus som den barmhärtige frälsaren har försvunnit ur Vittnenas lära och därmed har den kristna tron försvunnit. Lovprisningen, prestationerna och normerna införes som grundlag för människans frälsning. 

Användningen av Bibeln

Skenbart bygger Vakttornssällskapet sin lära på Bibeln, då de hänvisar till massvis av skriftställen, men i verkligheten har de gjort Bibeln till ett facit som bekräftar Jehovas Vittnens speciella religion. Varje skriftställe är en krok, och Bibeln i sin helhet som en rockhängare på vilken Vakttornssällskapet hänger upp sina lärosatser. 

Antal Vittnen

I Danmark finns nu ca 14.800 aktiva förkunnare i Jehovas Vittnen (1995 var det över 16.000) och ca 21.000 anhängare allt som allt. I världen finns det ca 5,2 miljoner Vittnen. Avfallen har ökat de sista två åren på grund av den myckna press- och mediauppmärksamheten i Danmark.