Biskop Anders Arborelius ocd


Maria som de troendes tillflykt

Föredrag vid vallfärd till Oskarström 2010-05-29

Föredraget är nedskrivet efter bandinspelning

Kära bröder och systrar. Temat för denna vallfärd är Maria som de troendes tillflykt. Vi skall börja med en av de mest älskade bönerna som man har bett i snart tvåtusen år, från mitten 200-talet, Sub tuum praesidium. Vi ber den på svenska.

Till ditt beskydd flyr vi, heliga Guds Moder. Försmå inte vår ödmjuka bön i vår nöd, utan befria oss alltid från alla faror, du ärorika och välsignade Jungfru. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

Redan i denna bön finner vi ordet tillflykt. Kristna har i alla tider sett Jungfru Maria som den vi kan ta vår tillflykt till, den som kan ge oss beskydd och uppmuntran. Att göra det ligger naturligtvis i linje med skapelsen. Det lilla barnet vet instinktivt att det kan få beskydd och ta sin tillflykt till sin mor. Då Gud blir människa bygger han alltid på det som redan finns i skapelsen.

Gud blir människa, och då måste han också ha en mor. Det är underbart att tänka på att vi får ta vår tillflykt till samma mor som Jesus en gång fick ta sin tillflykt till som barn. På det sättet kommer vi Jesus närmare just genom Maria. Hon har alltså en viktig funktion i vårt kristna liv, eftersom hon är såväl Jesu mor, Kyrkans mor som vår mor. Vi behöver denna moderliga kärlek och omsorg under hela vårt liv. Vi förblir alltid Guds barn hela livet. Även om vi blir vuxna har vi ett speciellt förhållande till vår mor. Det finns något i moderligheten som talar till alla människor. Jag tror att man i vår tid blivit mer känslig för det. Vi ser ju att Jungfru Marias bild dyker upp mer och mer, också i många protestantiska kyrkor. I Stockholm kan man i fönster i vissa restauranger och affärer se, att människor av olika slag sätter upp en bild av Jungfru Maria.

Varför skall vi då ta vår tillflykt till Jungfru Maria? Varför behöver vi hennes beskydd? Jo, i första hand för att vår tro skall bevaras ren och obefläckad. Det kan vara svårt i vårt materialistiska och individualistiska klimat att förmedla tron till nästa generation. Man säger att det aldrig tidigare har varit så svårt att ge den kristna traditionen vidare. Vi befinner oss i en svår tid, då vi verkligen behöver Jungfru Marias hjälp, kanske mer än någonsin. Vi kristna har alltid anropat Maria, då det har varit svårt. Vi ser det i nästan alla kristna länders historia. När svenskarna invaderade hela Polen tog man sin tillflykt till Jungfru Maria och hon räddade Polen och Kyrkan i Czestochowa. Också här i Norden har man under förföljelsetider tagit sin tillflykt till Jungfru Maria. I vår tid, när den kristna tron blir mer och mer försvagad i den västerländska världen, behöver vi Jungfru Maria mer och mer. Jag tror att alla ni som har barn vet hur svårt det är att ge tron vidare, eftersom barnen blir utsatta för många andra inflytanden. Maria kan på ett unikt sätt hjälpa oss att komma Jesus närmare, att få ett personligt, unikt förhållande till Jesus. Hon delar liksom med sig av sin Jesusrelation till oss. Det är viktigt att vi erbjuder barnen den miljö och atmosfär där Marias moderliga kärlek och omsorg finns med. Barn har en slags naturlig öppenhet för Gud, men de behöver en mor som lär dem att be till honom.

Jag blev mycket glad när jag nyligen läste ett reportage i Dagens Nyheter. Där stod det att man intervjuade barn i olika länder och frågade dem om allt möjligt. Man frågade dem också om de trodde på Gud. Inget av barnen svarade nej på det. I själva skapelsen finns en naturlig relation till Gud, även om Gud visar sin fulla rikedom först genom Kristi uppenbarelse. Det är viktigt för barnen att Gud finns med och även det moderliga beskyddet och den moderliga omsorgen för att tron skall slå rot och utvecklas. Det skall vi i våra församlingar försöka sprida mer och mer, så att vi alla blir mer och mer övertygade om att vi har vår tillflykt hos Jungfru Maria. Vi behöver henne även som vuxna. Vi kan alltid växa i en ännu djupare relation till Kristus. Jesus vill att vi skall komma honom närmare. Vi kan aldrig säga att vi är färdiga. Man kan alltid komma honom närmare. Man kan alltid göra sig av med något av sin själviskhet, självupptagenhet och bli heligare.

Kallelsen till helighet är något vi alltid förknippar med Jungfru Maria, eftersom hon är den enda som helt och fullt har bevarats från synd. Hon som är den Obefläckade känner ingen personlig synd och ingen arvsynd. Därför kan hon alltid helt och fullt ge Jesus vidare. Hon hjälper oss att ta vår tillflykt till Jesus liksom den lilla flickan tar sin tillflykt till sin mor och får hjälp, då hon kanske tycker att det är lite tråkigt i kyrkan. Ibland måste det vara tråkigt i kyrkan! Där skall det inte vara underhållning. Vi måste stå ut med det som är lite jobbigt och tråkigt för att kunna öppna oss för Gud. Men vi kan alltid ta vår tillflykt till Jungfru Maria i livets alla omständigheter. Genom henne kan vi få ett ännu djupare förhållande till Jesus Kristus. Jag kan aldrig säga, att nu har jag kommit honom tillräckligt nära, nu vet jag allt och kan allt. På ett sätt är jag alltid ett barn. En av Jesu tydligaste pekpinnar i evangeliet handlar om att vi måste bli som barn. Vi måste bevara vårt barnasinne, så att vi kan lära oss allt av Gud. Jungfru Maria vill hjälpa oss att bevara vårt barnasinne. Hon påminner oss om att vi förblir barn, så att vi kan öppna oss mer och mer för Jesus Kristus. Denna moderliga ömhet måste prägla kyrkan. Om den inte finns blir Kyrkan alltför kall och manhaftig.

Samtidigt vet vi att en mor också måste fostra sina barn. Hon varnar dem för faror. Men hon gör det med ömhet, så att barnen förstår att det sker för deras bästa. Det är viktigt för oss i vår tid och inte minst för de unga som så tidigt konfronteras med olika ideologier och livsåskådningar. Påven Benedikt talar ibland om att, även om vi lever i ett till synes gott samhällsklimat, finns det något man kallar relativismens diktatur, där ingenting är riktigt sant och allt gör detsamma. Vi kan själva avgöra vad som är rätt och fel. Det är något vi utan att märka det lätt präglas av mer och mer, speciellt de unga som växer upp. Därför är det så viktigt att vi genom Kyrkans moderliga Marialiknande röst får reda på vad som är rätt, sant och äkta. En mors vädjan är svår att stå emot. Kan vi som kristna, som Kyrka, hjälpa de unga och barnen som växer upp, att förstå att det är för deras bästa som Kyrkan ger sin undervisning och förmedlar sin tro är mycket vunnet.

Det är svårare att hitta rätt i vår tid, eftersom det råder en relativismens diktatur. Den kan vara svår att genomskåda, men i praktiken är det så att många människor menar att det gör detsamma hur man lever. Det gör detsamma om man är katolik eller inte, om man går i kyrkan eller ej. Ingenting är ont eller gott. Det måste vi vara mycket uppmärksamma på, för det sker ofta försåtligt. Vi behöver Marias moderliga hjälp för att verkligen hitta rätt i denna värld.

Också i vårt personliga liv måste vi lära oss att lyssna till Marias röst och hennes välmenande pekfinger. Jag kan tänka efter var i mitt liv jag inte gärna vill ha Maria vid min sida. Vad håller jag på med något som jag rent instinktivt inte vill visa upp? Sådant kan ofta vara en mätare på mitt eget liv. Vad är det i mitt eget liv, där jag inte gärna vill att Jungfru Maria skall se vad jag håller på med eller vad jag tänker? Det kan i vårt liv vara ungefär som för ett barn som inte vill visa upp allt för mor och far. Det kan vara en ingrodd själviskhet och självupptagenhet. Vad gör jag med mitt liv och mina pengar? Vad tänker jag om andra människor? Har jag en moderlig och öm blick på min nästa? Försöker jag se på min nästa med Jungfru Marias ögon, speciellt den människa som jag tycker är lite besvärlig? Försöker jag verkligen efterlikna Maria i hennes moderliga ömhet? Vare sig vi är män eller kvinnor kan hon visa oss vägen. Jesus och Maria ger oss genom sitt sätt att vara den hjälp vi behöver.

Vi brukar tala om Maria som Vår Fru av Vägen. Jesus är vägen, sanningen och livet. Maria hjälper oss att peka på Vägen. Tänk på det när ni åker hem! Man brukar säga att en vallfärd börjar när man åker hem. Hit till Oskarström har ni kommit för att få näring och styrka. Men sedan sänds ni ut. Vad kommer ni att tala med varandra om på bussen? Kommer ni att styrka och uppmuntra varandra? Nu börjar den vanliga vägen, där vi försöker leva tillsammans med Jesus och Maria. Det är så underbart när det går upp för oss att hela vårt liv är en pilgrimsfärd. Men vi måste påminnas om det. Vi måste uppmuntra varandra. Den uppgiften har Maria. Det är så lätt att glömma det och tänka på något annat. Men vi får lita på att Maria går med oss på vägen hem, vare sig vi åker bil eller buss.  Hon hjälper mig, påminner mig och pekar på Jesus Kristus. När livet är tungt och svårt är det oerhört viktigt att ta sin tillflykt till henne. Då kan hon hjälpa oss på ett speciellt sätt. I alla människors liv kommer ögonblick då vi behöver en kärleksfull och öm mor som ger oss kraft, uppmuntran och ibland förmaning. Hon ger oss alltid Jesus. Hon gör det på olika sätt. Ibland vet vi inte vad som är bäst för oss. En sak, som vi ser på många avbildningar är att Maria håller fram Jesus i sina händer eller i sin famn.

Marias stora uppgift i kristendomen är att göra Jesus mer levande för oss. Ibland kan vi i andra samfund höra att man varnar oss och säger att Maria skymmer Jesus. Men det är precis tvärtom. Hon tydliggör Jesus. Hon hjälper oss att komma Jesus närmare. Hon förmedlar Jesus. I livets alla ögonblick kan vi vara säkra på att Maria för oss in i en allt djupare gemenskap med Jesus Kristus. Det är därför vi i denna andakt kommer att ställa ut det Allraheligaste Sakramentet till tillbedjan. Då kan vi tänka oss att Maria inriktar våra ögon, vårt hjärta och hela vårt jag på Jesus. Det är så lätt att bli förströdd, men vi får tänka på att Maria står vid vår sida. Hon riktar våra ögon på Jesus och får vårt hjärta att öppna sig för honom. Sedan kan vi försöka behålla den här bilden av verkligheten på näthinnan. När jag åker hem är Maria där och vill hjälpa mig att behålla min koncentration på Jesus Kristus. När jag börjar bli förströdd och när jag tänker på att det snart är tid att dricka kaffe får jag tro att jag kan höja min kaffekopp och hela världen upp till Gud. Ibland kan vi tänka sådana konkreta tankar. I alla små saker i vårt liv får vi skjuta in en andlig dimension. Så småningom kan Marias moderliga hjälp få oss att bli kvar i Jesu ständiga närvaro.

Min önskan till er, kära pilgrimer, är att ni skall få med er något av Oskarströmsandan, och leva under Marias mantel. Vi har ätit, talat med varandra, firat gudstjänst och stått i kö för att gå på toaletten. Vi har varit tillsammans under Marias mantel, även om vi kanske tyckt att något här varit tråkigt. Allting får annan färg och klang, då vi tänker på att Maria är vår tillflykt. Hon är med oss, när det är roligt och tråkigt. I glädje och sorg är hon med oss för att vi skall bli medvetna om att Jesus Kristus är vägen, sanningen och livet. Hon är enligt Oskarströmsandan Vår Fru av Vägen. Tänk på det på vägen hem, så blir också vardagen präglad av den underbara Oskarströmsandan.

I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

[Annat av Biskopen
top


Till KATOLIKnu