Biskop Anders Arborelius ocd

Homilia


Diakonvigning i Domkyrkan

Andra adventssöndagen 9/12 2001

"Till tjänst!"

Vissa ord har nästan försvunnit ur det vanliga språket. Ibland kan det vara en hel livsinställning och begreppsvärld som går förlorad när ett ord tas ur bruk. Ett sådant ord som man nästan aldrig hör i dagligt tal är tjäna. Men i Kyrkan kan vi inte klara oss utan det ordet, för det uttrycker en evangelisk grundinställning, som har sin upprinnelse i själva Guds innersta mysterium. Ordet tjäna ger oss en aning om den osjälviska, självutgivande kärlek, som pulserar mellan Fadern och Sonen i den Helige Andes enhet. Det är allt detta som är Kyrkans livsluft, som hon försöker förmedla till alla dem som innerst inne längtar just efter det.

Som så ofta beror en sådan förlust av ett ord och allt som ryms i det, på att det har missbrukats och misstolkats, men det får inte göra oss missmodiga och kapitulera. Det är viktigt att återerövra och återupptäcka all den rikedom som ryms i det lilla ordet tjäna. Varje gudstjänst vi deltar i går ju att på att göra oss mer benägna att verkligen tjäna den Gud, som av kärlek till oss blev människa och kom till oss inte för att bli betjänad utan för att tjäna. "Kristus blev de omskurnas tjänare", heter det i dagens andra läsning, "för att visa att Gud är sannfärdig och bekräfta de löften som getts åt fäderna, och hedningarna har fått prisa Gud för hans barmhärtighet" (Rom 15: 8).

Hela frälsningsmysteriet uttrycker att Gud vill tjäna alla människor, judar som hedningar, och ge sitt liv för dem på korset. Ett större tjänande än detta finns inte - och i varje gudstjänst blir detta Guds tjänande av människan tydligt för att vi i vår tur skall förvandlas till Guds tjänare. Gud och människa tävlar - så att säga - i att tjäna varandra, men det är inte en tävling i att komma först - som det brukar vara i idrottstävlingar och melodifestivaler - utan i att inta den sista och nedersta platsen. ändå vet vi att den platsen alltid tillhör den Korsfäste. Ingen kan göra honom den platsen stridig. Den är och förblir hans. Jesus är både sist och minst, men också först och störst. Ingen kan ta ifrån honom vare sig den sista eller den första platsen.

Ändå kallar Jesus vissa att dela den sista och minsta platsen med honom. I Kyrkan försöker vi ju också - ja, vi borde i alla fall göra det - tävla i ömsesidigt tjänande. Det vigda ämbetet är alltid en tjänst i Kyrkan som står till alla de andras tjänst, för att leda dem in i den fulla gudsgemenskapen. Det hierarkiska ämbetet är ett tjänande ämbete, som är till för gudsfolkets frälsning. Påvens vackraste titel är "Guds tjänares tjänare". Kyrkans hierarkiska karaktär bygger just på att man kämpar om att få tjäna varandra. Det är inte så mycket att gå uppför trappan som att stiga ner för trappan i ödmjuk och tjänade kärlek. Allt detta låter kanske som rappakalja för många av våra samtida, som aldrig förstått att också ett jämställt och jämlikt samhälle behöver piffas upp med en sund dos av tjänande, självutgivande kärlek. Utan den kan ingen sjukvård och fångvård bli något annat än förvaring. Utan den blir familjeliv och arbetsliv en ändlös serie av intressekonflikter och karriärstegar.

När jag kom för första gånger till Colombia, lade jag märke till ett uttryck som ständigt förekom, när man svarade i telefon och i alla möjliga sammanhang: a la orden - till tjänst! Att stå till tjänst - i alla möjliga sammanhang - är verkligen en evangelisk grundattityd, som förkroppsligas inför våra häpna ögon i Jesu liv. Vi ser det också tydligt avspeglat i henne som kallar sig "Herrens tjänarinna", Jungfru Maria. Tjänare och tjänarinna är hederstitlar i vårt kristna liv. Det är viktigt för oss att återge ordet tjäna dess ursprungliga skönhet. Det är en del av vår profetiska uppgift i en värld, som präglas av egennytta och vinningslystnad. När vi idag får vara med om hur en ung colombian blir vigd till diakon, får vi också se det som ett profetiskt tecken för vår Kyrka här i landet, ja, för hela samhället. Omar har kommit till vårt stift för att tjäna Kristus och Guds heliga folk. I honom skall ordet tjänare återigen besannas och stråla fram i sin fulla skönhet. Som diakon på väg till prästvigningen får han nu börja sitt apostoliska uppdrag, sin mission bland oss. Jag tror att han kan hjälpa många att upptäcka den bortglömda och förträngda dimension av livet som det osjälviska tjänandet i Jesu efterföljd är. Genom sin vigning får han förkroppsliga Jesus Tjänaren inför våra ögon. Det vigda ämbetet har ju en slags ikonfunktion: i ämbetsbäraren får vi se hur Jesus handlar och låter oss få del av nådens verklighet.

"När vi hörde den första läsningen ur Jesaja måste jag tänka på situationen i Omars hemland, Colombia, som präglas av våld och inre strider. "Då skall vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar." Denna fridens vision kan inte bara ge hopp åt Colombias folk - utan åt alla som nu lider i det Heliga landet och Afghanistan och andra krigshärjade länder. Vi tycker ibland att mörkret alltid får sista ordet, men vi måste lita på att ljuset trots allt är starkare; Ljuset Jesus Kristus. I adventstidens mörker lyser redan hoppet om hans ankomst fram - likaväl som för alla som lever i mörker och dödsskugga. Mörkret tycks ibland kompakt, men ändå får vi inte förlora hoppet om ljusets seger. Under denna vecka fick vi också höra den tragiska nyheten, att det verkar som om man i vårt eget land kommer att tillåta forskning på embryonala stamceller. Människan i hennes spädaste begynnelse som embryo riskerar att reduceras till något i stället för någon. Orden är viktiga. I vår kristna syn är människan alltid någon, aldrig ett föremål som kan hanteras godtyckligt. Hur liten och späd, ja, hurdan hon än är, har hon rätt att bli respekterad och vördad som Guds avbild. Gud själv har blivit människans tjänare genom att bli människa och dö för hennes frälsnings skull. Så viktig är hon i hans ögon. Under adventstiden väntar vi på att det foster som Maria bär i sitt jungfruliga sköte skall födas. Redan som foster börjar Jesus sitt frälsande tjänande av oss människor.

"Omvänd er. Himmelriket är nära", hörde vi i dagens evangelium. Det är ord som Guds tjänare Omar, vår nyvigde diakon, kommer att upprepa många gånger. Det är vår bön att många skall lyssna på de orden.

+Anders Arborelius ocd

bskp Anders Annat av Biskopen
mailtobskp Anders Arobrelus OCD

home
Till KATOLIKnu