Biskop Anders Arborelius ocd

Föredrag/Reträtt


Maria, de kallades Moder

Föredrag, Oskarström den 27 maj 2017

Föredragen är nedskrivna efter banduppspelning.

Kära bröder och systrar. Temat för denna för denna vallfärd är Maria som de kallades Moder. När vi hör de orden tänker vi kanske först och främst på dem som är kallade till ordensliv, till präster osv. Men egentligen är vi alla kallade till helighet. Vi är kallade till den djupast tänkbara vänskapen och föreningen med Jesus Kristus. Ingen kan hjälpa oss bättre än Jungfru Maria, hon som stod honom närmast under sitt liv här på jorden.

Det är viktigt för oss att förstå att Gud har en personlig och unik kallelse för varje människa. Genom vårt dop har vi, eller rättare sagt oftast vår familj, våra föräldrar och faddrar, en gång bejakat kallelsen. Genom vårt dop har vi en unik kallelse i Kristi Kyrka. Vi behöver någon som hjälper oss och påminner oss om det, så att vi inte bara fastnar i det materiella, i det som tilltalar våra sinnen. Istället behöver vi bli medvetna om att Jesus vill använda oss för sitt rike här på jorden. Vi har alla något att tillfoga, något att ge och något att göra i Guds rike.

Vi behöver först och främst bejaka att Gud har kallat oss, att Gud vill något med vårt liv. Därför är det så viktigt att vi i Bibeln läser de kallelseberättelser som vi finner redan i Gamla Testamentet. Samuel hörde på natten någon som ropade på honom. Till sist förstod han att det var Gud som kallade honom till något viktigt i hans liv. Hur kallelsen går till ser vi framför allt i Jungfru Marias och Josefs kallelser. Maria är kallad att föda Frälsaren till världen och Josef är kallad att vara fosterfar och beskydda Jesusbarnet och hans mor.

Detta är väldigt speciella kallelser, och vi kan inte göra något liknande. Men vi kan alla där vi lever ta emot Guds kallelse att göra världen bättre. Vi har alla oändliga möjligheter att sprida Guds kärlek omkring oss. Från morgon till kväll finns det förberedda gärningar som ligger som ett pärlband och väntar på oss. När vi stiger upp, borstar vi tänderna, men vi kan också offra vår dag till Herren. När vi äter vår frukost, kan vi be för alla dem som inte har något att äta. Vi kan alltid tillfoga någonting till det vardagliga livet. När vi går till vårt arbete, sitter i bussen eller i bilen, kan vi offra vårt arbete för att världen skall bli omskapad och bättre. Hela tiden är det något vi kan göra för att det vi gör skall bli ännu bättre. Vi går och besöker någon på sjukhuset, men vi kan också be för denna människa och för de sjukas hälsa. Det är viktigt att vi är medvetna om att vi har en oändlig frihet att göra något vackrare och djupare av livet. Vi kan tycka att vi har ett vanligt, händelselöst, tråkigt jobb, men då har vi kanske ännu mer tid att ge arbetet till Gud. Vi behöver inte hela tiden tänka efter vad vi skall göra, utan vi kan se på varje ögonblick som något vi ger till Gud.

Det är en underbar upplevelse när det går upp för mig att Gud verkligen har kallat mig till min livsuppgift. Det kan vara att vara mor eller far i min familj eller att leva ensam för att få ännu mer tid för Gud och min nästa. Det är viktigt att acceptera den livssituation jag har och att jag just där kan möta Gud och leva till hans ära. Vi behöver inte alla gå i kloster. Men kanske några fler borde gå i kloster eller säga ja till att bli kallade till präster. Var och en av oss har, där han eller hon lever, en unik kallelse att möta Guds kärlek, ta emot den, förvandlas av den och ge den vidare. Det gäller alla kristna och grundkallelsen är densamma. Det är att förvandlas av Guds frälsning och mer och mer bli genomlyst av Guds kärlek. Då kan vi i vår tur lysa upp världen genom detta ljus.

För att bli genomlyst av Guds kärlek behöver vi den förebild som Jungfru Maria är. Hon som är den Obefläckade kunde släppa igenom allt Guds ljus. Vi har alla någonting av själviskhet, arvsynd, som gör att ljuset ibland inte kommer ut. Men mer och mer kan vi genom sakramenten, bönen och försakelsen befrias, så att vi kan släppa igenom Guds ljus, där vi lever och verkar. Därför är Marias uppmaning till omvändelse så viktig. Vi har hört uppmaningen i Fatima och på alla de platser där hon har uppenbarat sig. Det är egentligen samma sak hon uppmanar till. Hon säger: omvänd er och tro på min Son, följ honom, lev ett heligt liv, be rosenkransen. Det är viktigt att tro att det är en Guds kallelse till just mig. Gud vill göra något stort av mitt liv och jag kan bli fruktbar för Guds rike i Kyrkan.

Under denna vallfärd tänker vi speciellt på vårt stift och vårt land, att vi katoliker borde bli bättre på att lysa upp Sverige med Guds ljus och att vi borde bli mer angelägna om att genomsyra världen med kärlek, rättfärdighet, godhet och försoning. Vi skall inte bara komma till Oskarström en gång om året och tycka att det är underbart här, utan varje dag skall vi försöka göra något liknande. I bön och sakrament får vi ta emot Guds nåd och sedan ge den vidare. I Oskarström är det lätt att vara snäll och vänlig mot människor, för här är alla goda katoliker. Men det är kanske ännu viktigare att de som inte har tagit emot Jesus får möta vår kärlek och omsorg. Det gäller speciellt dem som kanske inte har någon alls som kan leda dem fram till Jesus.

Vi ber om Jungfru Marias hjälp att se vår personliga livskallelse att ta emot Jesus i våra liv så att vi i Jesu och Marias närhet kan fyllas mer och mer med Guds nåd och ge den vidare till andra människor. Det är också viktigt att vi hjälper, uppmuntrar och stöder varandra i vår kallelse, speciellt de människor som är lite besvikna och missnöjda med livet, vilket är ganska vanligt i vår tid. Det negativa kan då vändas till något positivt. Vi kan vara missnöjda med att vi inte har blivit helgon eller kardinaler, filmstjärnor eller chefer på firman. Istället skulle vi vara glada och nöjda med det vi har fått av Gud. Vi kan tacka Gud för att vi har fått trons gåva och inte ta det som en självklarhet. Det är så många människor som irrar omkring utan mening i sitt liv, men vi har fått trons gåva.

I Marias Magnificat tackar hon Gud för de stora ting Gud har gjort för henne. Vi borde efterfölja henne och tacka Gud för allt det underbara han ger oss, men också för det som är jobbigt. Har vi lite huvudvärk, artros eller andra krämpor kan vi tacka Gud för det. Det är vårt sätt att dela Kristi kors för världens frälsning. När vi nu tillber Jesus i det heliga sakramentet kan vi bära fram allt det svåra och be att Jesus lyser upp hela vårt liv, så att det som vi nu tycker är jobbigt blir vårt offer för världens frälsning. Det som är fint och bra är något vi tackar Gud för, så att vi inte fastnar i oss själva utan hela tiden relaterar allt till Gud i vårt liv. Han är med oss överallt och följer oss ögonblick för ögonblick. Vi har så många tillfällen att tacka Gud för det som är gott, att be för dem som behöver vår bön och att stödja dem som väntar på att vi skall förmedla Kristi ljus till dem. Låt oss därför sammanfatta allt detta när vi ber om Jungfru Marias hjälp.

Heliga Guds Moder, du som fick kallelsen att föda Gud till världen. Hjälp oss att se vår kallelse att föda fram nytt liv i människors hjärtan genom att vi tjänar Kristus och tillber honom. Hjälp oss att i vår livssituation göra det bästa för Guds rike och för människors väl, så att vårt liv ständigt vittnar om att Jesus Kristus är Herre, så att vi tillsammans med dig alltid kan lovprisa honom för de stora ting han gör i vårt liv. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

bskp Anders Annat av Biskopen
mailtobskp Anders Arobrelus OCD

home
Till KATOLIKnu