Biskop Anders Arborelius OCD

Homilia


Jungfru Marias obefläckade hjärta

Mariavallfärd till Oskarström den 31 maj 2014

(Predikan är nedskriven efter bandinspelning)

Predikan

Kära bröder och systrar, just nu befinner vi oss i en av Kyrkans viktigaste tidsperioder, pingstnovenan, då vi tillsammans med Jungfru Maria och apostlarna i den övre salen väntar på Andens ankomst. Kyrkan behöver hela tiden den Helige Andes gåvor för att växa och utveckla sig. Det gäller Kyrkan som gemenskap och det gäller var och en av oss.

I dag gläder vi oss över de unga konfirmander som nu vill ta emot Andens gåvor för att kunna växa in i en allt djupare gemenskap med Jesus Kristus och bli fruktbara för Kyrkan och för världen. Men vi alla behöver den Helige Ande, så att vårt liv kan blomma upp och bära frukt, både för oss själva, vår nästa, Kyrkan och hela världen. Vi är kallade att förvandlas av den Helige Andes nåd, att bli helgade, ja, att bli gudomliggjorda som den östkyrkliga traditionen säger. Det är viktigt för oss att ha öppenhet och beredvillighet att ta emot den Helige Ande.

Jungfru Maria är så viktig som modell för hur vi skall kunna öppna oss för den Helige Ande och bli genomskinliga för Andens verk i oss och så peka vidare på Jesus Kristus. Varje år samlas vi på denna plats för att få Jungfru Marias hjälp att växa in i en allt djupare gemenskap med Jesus Kristus. Det är då viktigt för var och en att tänka efter var vi bäst behöver Marias beskydd och hjälp. Vad är det i mitt liv som kanske hakat upp sig? Vad finns det för blind fläck i mig? Var är jag mest i behov av den Helige Andes nåd, eld och smörjelse för att mitt liv skall bli fruktbart och verkligen ge Jesus utrymme?

I dagens evangelium ser vi hur två kvinnor, Elisabet och Maria, möts. Det är ett möte i kärlek och omsorg. Jungfru Maria har omsorg om alla som behöver hjälp. Hennes släkting, som väntar barn i hög ålder, behöver hennes hjälp. Samtidigt som vi ser detta möte mellan två kvinnor, ser vi mötet mellan två foster. Jesus och Johannes Döparen hälsar på varandra redan i moderlivet. Det är en profetisk text för vår tid, när man aldrig lever så farligt som i moderlivet. Vi behöver denna ikon av två kvinnor som bär på två älskade barn för att bli påminda om att Jesus Kristus har gett varje barn, från det första ögonblicket av dess existens, en värdighet som inte får kränkas av någon.

Den Helige Ande måste lysa upp varje tid och varje miljö som alltid har sina speciella svaga punkter. En mycket svag punkt i vår tid är att man värderar det spirande livet så ringa, att en tredjedel av de barn som avlas inte får födas. Vi behöver den Helige Ande för att öppna oss för hela Guds budskap, så att vi inte stryker över vissa saker och försummar en del av det Gud har anförtrott oss och sin Kyrka. Var och en av oss behöver Jungfru Marias moderliga hjälp och förmaning, så att vi ser vad vi behöver för att öppna oss för Jesus. Vad är det jag har försummat? Vad är det jag behöver för att bli en levande och äkta kristen? Ni mödrar vet att man måste fostra sina barn och påminna dem. Ibland måste man kanske också bli lite tjatig för att hjälpa dem att växa upp till vuxna, mogna människor. Hur många mödrar har inte tjatat på sina barn att komma till kyrkan? Ibland var det med goda resultat, ibland lite förgäves. Vi skulle kunna säga att det är ungefär så som Jungfru Maria handskas med oss. Hon påminner oss, förmanar oss och ibland måste hon verkligen ruska om oss, så att vi öppnar oss för Jesu budskap och följer i hans fotspår.

Vi vet hur svårt det kan vara i vårt land att bevara den katolska tron. En gång var Oskarström mycket präglat av katoliker, men de flesta ättlingarna har försvunnit. Nu är det bara en liten skara som håller fast vid den katolska tron på denna plats. På många ställen tenderar den Katolska Kyrkan att bli en en-generationskyrka. Nästa generation har svårare att hålla fast vid tron. Därför behöver vi Andens eld, smörjelse och gåvor för att Kyrkan skall leva vidare. Det måste bli ett viktigt böneämne för oss alla, att tron kan föras vidare också till nästa generation.

Därför gläder vi oss oändligt mycket över er, kära konfirmander, för det är ju ni som är Kyrkans framtid, och i dag läggs den i era händer. Jesus anförtror sin Kyrkas framtid till er. Det är ett ansvar att ta emot detta sakrament och säga ja till Jesus Kristus, för det berör ju inte bara er, utan det berör så många andra. Vi behöver alla den Helige Andes hjälp och smörjelse, så att vi liksom Maria kan bli förebilder i tro, hopp och kärlek. Många av er har haft med sig rosenkransar och andra föremål som skall välsignas, men för att de skall bära frukt måste också våra hjärtan brinna av kärlek till Jesus Kristus, så att vi verkligen vill göra honom och hans budskap tydliga i vårt liv och bli genomskinliga för Jesus Kristus.

I vår tid har människor svårt att ta till sig abstrakta läror och trossanningar. Det är lättare för dem att ta emot tron genom trovärdiga vittnen, genom vanliga människor som mitt i den dagliga verkligheten förmedlar Kristi närhet, kärlek och sanning. Så glöm aldrig att ni i skolan, på arbetsplatsen, ja, till och med när ni går och handlar har möjlighet att ge något av Jesus vidare till människor ni möter. Då behöver vi Jungfru Marias beskydd och hjälp, så att vi är medvetna om att Jesus har anförtrott sin Kyrkas framtid och tillväxt i våra händer.

När vi kommer hit till Oskarström för att ära och vörda Jungfru Maria, är det en stor glädje. Vi träffar människor från olika församlingar och grupper. Vår katolska gemenskap går utöver alla gränser när det gäller språk, nationalitet och social tillhörighet. Det är en bild av hela världen. Många nationaliteter, kanske femtio, sextio eller sjuttio, är representerade här i dag. Det är ett stort tecken i Sverige av i dag att det går att leva tillsammans i samma tro fast man har så olika ursprung. Det är ett viktigt vittnesbörd vi kan ge det svenska samhället i dag, som ibland tenderar till segregering och främlingsfientlighet, att visa att det går att leva tillsammans som bröder och systrar, när något viktigt förenar oss. Vår katolska tro binder ihop oss oavsett vårt ursprung och vår sociala ställning. Vi kan ge det svenska samhället hopp inför framtiden. Mycket beror på att man hittar ett sätt att leva tillsammans och undgår segregering och uppspaltning i vårt samhälle. Vi har ett ansvar för det svenska samhället: att befrukta det med kristendomens glada budskap, med vår sociallära och med det hopp vi kan förmedla till så många som har fastnat i hopplöshet.
Hopplösheten, som man kan se avspeglad i många människors ansikten, har blivit något av en folksjukdom i vår tid. Trots att människor materiellt sett har allt de behöver, har de förlorat hoppet. Vi har en speciell uppgift att förmedla det hopp som vi ser personifierat i Jungfru Maria. Hon får bära Jesus i sin kropp. Hon är med honom vid korset och blir upptagen till himlen. Maria är hoppets Moder. I vår tid behöver vi mer än någonsin detta hopp, som inriktar vårt liv på Jesus, och vi behöver kunna förmedla det till de människor som har fastnat i hopplöshet och modlöshet.

Till sist, kära konfirmander, ni har tur. Uppemot åtta- eller niohundra personer har kommit för att fira er. Ni känner er kanske lite generade, men ni skall veta att alla som är här har stor kärlek till er och gläder sig över att det finns sådana fantastiska ungdomar som vill förnya sina doplöften och ta emot Andens nåd. Jag ber alla här närvarande att be för våra konfirmander och visa dem er kärlek. Alla kan ju inte krama om er, men en hel del kommer säkert att visa er sin kärlek och uppskattning. Vi som är här ser det som ett hoppets tecken att det finns ungdomar som vill bära sin katolska tro vidare och leva av den också i framtiden.

Låt oss tacka Gud för denna dag när vi under Marias beskydd får gå i procession, fira mässa och dela ut sakramenten. Det är ingen självklarhet i alla länder att det är så. För några veckor sedan fick jag besöka Nordkorea, ett av världens svåraste länder för de kristna. Men också där finns det tro. Vi måste be för alla dem som förföljs för sin kristna tro och för dem som inte får utöva den. Många av er kommer från länder där ni har fått lida för er tros skull.  Det är viktigt att vi verkligen vårdar och vördar vår tro och lever av den och samtidigt ber för alla dem som på olika sätt blir förföljda för sin heliga tros skull.
Nu skall ni strax förnya era doplöften, kära konfirmander, för att så ge ett underbart vittnesbörd om att tron lever också här och nu. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd

bskp Anders Annat av Biskopen
mailtobskp Anders Arobrelus OCD

home
Till KATOLIKnu