Biskop Anders Arborelius ocd

Kristi Himmelsfärds dag 100513

Konfirmation

Vår Frälsares församling
Predikan Biskop Anders Arborelius ocd
Predikan är nedskriven efter bandinspelning

Kära konfirmander. Ni ser ut som änglar i era vita kläder. Men antagligen är ni vanliga ungdomar från Malmö som ändå ber Kyrkan att få ta emot den Helige Ande. Ingen av er vet egentligen vad det kommer att innebära att låta den Helige Ande komma in i ert liv. En sak vet vi: något kommer att ske när ni tar emot detta sakrament och öppnar er för den Helige Andes eld, den Helige Ande som levande vatten och den Helige Ande som smörjelse.

Jesus vill tända en eld på jorden och den elden vill han tända i våra hjärtan. Vi får se om elden fastnar i er, så att ni verkligen går denna brinnande färdväg till Jesus Kristus. Bara de kristna som har den brinnande elden kan överleva i ett sekulariserat samhälle, där man mer följer sina egna behov, plikter och önskningar än Jesus. Därför ber vi för er, kära ungdomar, att något av denna eld skall fastna på insidan, så att det blir er stora glädje att gå i Jesu fotspår.

Anden är också levande vatten. Anden vill släcka vår djupaste törst, ge oss uppmuntran och styrka i livets alla svårigheter. Vi vet att vårt mänskliga liv alltid kommer att rymma ett mått av problem, svårigheter, konflikter. Då är det viktigt att veta, att Gud är oss nära just när vi känner oss som mest övergivna, svikna och satta ifråga. Kom ihåg att vad som än händer i ert liv är Gud med, att hans kärlek inte fattas er, att Anden vill ge er styrka i motgången, kraft i svagheten och den mening i livet som så många saknar i vår tid, i vårt samhälle. Glöm aldrig, att ni är oändligt älskade av Gud. Ni är hans älskade barn.

Anden är också smörjelse. Jag kommer att smörja er med helig krisma. Kanske några killar också har smort sitt hår. Man vill göra sig fin och vacker och smörjer sig med olja. Anden vill smörja oss med helig krisma, så att vi verkligen drivs av Andens kraft, Andens godhet i livets alla skiften. Det är så oändligt mycket den Helige Ande vill göra i våra hjärtan om vi släpper in honom. Han vill mjuka upp stenhjärtat, så att vi får ett hjärta av kött och blod, ett hjärta som älskar Jesus, ett hjärta som älskar vår nästa, ett hjärta som brinner av godhet och kärlek. I sista hand hänger det på, om ni vill släppa in Jesus Kristus och den Helige Ande.

Strax kommer ni att förnya era doplöften och säga ja till Kristus och tron. Det lilla ordet ja är ett av det mänskliga språkets viktigaste ord. Flera av er kommer att gifta er och säga ja till den ni gifter er med för hela livet, fastän ni inte vet vad det kommer att innebära. Kanske några av er kommer att bli präster och säga ja till Jesus Kristus och följa honom. Kanske några av er kommer att bli ordenssystrar, nunnor. Ni ser lite förvånade ut, men några av er kanske kommer att göra tjänst för Jesus i hans Kyrka. Ni kommer också då att uttala ert ja. Ordet ja uttrycker det djupaste i människan, att hon bejakar någon annan av hela sitt hjärta. Att göra det är mycket svårt i vår tid, när vi uppfostras till att medvetet se till våra egna behov och intressen, ha vassa armbågar, ta för oss, kämpa för vår egen rätt. Men evangeliet säger att vi skall handla tvärtom. Vi skall låta de andra få första platsen och själva ta den sista. När vi låter andra människor stå i centrum visar vi, att vi verkligen förstått något av evangeliets sanning. Vi vill då inte alltid själva komma först och få det bästa utan låta de andra komma i centrum. Det är så oändligt mycket den Helige Ande vill göra i era liv, i era hjärtan.

Vi alla som är här vill be för er, styrka er, uppmuntra er. En sak vi alla som är här har gemensamt är, att vi vill dessa unga människors bästa. Vi vill att de skall få ett fint och lyckligt liv, att de skall bli äkta kristna som är stolta över att tillhöra Kristus och hans heliga katolska Kyrka och våga stå för sin tro, även när det är impopulärt, vilket är något vi får räkna med. I Sverige har det aldrig varit så populärt att vara katolik, och det kan till och med bli ännu jobbigare. Ändå vill vi bekänna oss till Kristus och hans heliga Kyrka. Mitt i vår svaghet, bristfällighet och synd tror vi, att Kristus har instiftat sin Kyrka för människors frälsning, också här i Malmö. Idag är det konfirmation både här och i Maria Rosengård. Vi ber också för deras konfirmander. Tänk om konfirmanderna här och i Rosengård kunde träffa varandra en gång och det kunde bli en ny början för Katolska Kyrkan i Malmö, när bortemot hundra ungdomar konfirmerats samma dag och i samma stad. Det skulle kunna bli något fint och vackert. Jag hoppas att många av er också skall vara med på stiftets ungdomsdag i Skara i september.

Unga människor behöver stöd och uppmuntran. Det gäller speciellt för katolska ungdomar i Sverige. De behöver veta att de inte är ensamma, att de kan uppmuntra och stödja varandra och så sprida det goda budskapet till sina kompisar. Det finns fler än vi anar som är öppna för Kristus och Kyrkan. Det är så många människor som saknar en djupare mening i livet, som inte har någon kraft att stå emot livets svårigheter. Många unga människor går under i Sverige av idag. Då jag satt på tunnelbanan i Stockholm en gång, kom några ungdomar fram och frågade om jag var präst. De sade att de precis hade träffat en präst på en begravning. Det var en kompis till dem som hade begått självmord. Det senaste året hade tre av deras kompisar begått självmord. Det kanske inte är lika illa i Malmö, men i Stockholm är det så. Många av oss känner någon ung människa som har förlorat hoppet i livet, som inte har sett någon djupare mening i sin existens och har gått under i kriminalitet, droger eller självmord. Ni, kära ungdomar, måste vara de bästa vännerna för dem som har det svårt. Säkert finns det någon i er omgivning som är mobbad, utfrusen, har det jobbigt och behöver just er för att få lite hopp och glädje i livet.

Som kristna får vi alltid vittna om vår tro. Vi måste göra det på ett avpassat sätt. Ni unga har en möjlighet att nå dem som vi biskopar och övriga präster kanske aldrig möter. Tänk om ni får förmedla livsmod och glädje till någon i er omgivning. Det gäller också er andra, kära bröder och systrar. Också i er omgivning finns det säkert någon som väntar på det glada budskapet förmedlat genom en vän på ett naturligt och okonstlat sätt. Ni skall inte vara rädda för att förmedla er tro. Den kan ge människor nytt hopp och ny mening, också i Malmö av idag.

När vi firar Kristi himmelsfärds dag i dag, får vi inte tro att Kristus har lämnat oss, utan han är med oss på ett nytt och djupare sätt i Andens kraft. Ända fram till pingst ber vi om den Helige Andes ankomst för att Anden skall göra Jesus levande i vårt liv. Att så sker är nödvändigt om ni konfirmander, när ni blivit äldre, en gång skall sitta längst bak här i kyrkan och se era barnbarn konfirmeras. Jesus behöver bli levande i ert liv så att ni inte fastnar för andra ting: sex, pengar och makt som drar er bort från Kristus och gör att ni glömmer Kristus och satsar på något annat. Vi ber att ni verkligen skall finna er djupa glädje i Kristus. Tron är inte en börda som man bär med sig utan en nåd som vi i glädje blir burna av.

Nu är ni mogna, vuxna kristna. Tidigare var det kanske era föräldrar och släktingar som försökte dra med er till kyrkan. Nu är det ni själva som skall ta ansvar för tron. Det är något stort och omvälvande att bli medveten om att man nu är en vuxen, mogen kristen som själv får ta ansvar för sitt liv. Vi ber för er. Vi uppmuntrar er och stöder er, men valet är ert. Ni kommer att säga ja till Jesus nu genom att förnya era doplöften. Kom ihåg att det är något stort att offentligt på detta sätt bekänna sig till Kristus. Det är kanske det hittills största och viktigaste ögonblicket i ert liv, då ni gör ett val, ett val, som skall betyda något för resten av livet.

Låt oss tacka Gud för dessa ungdomar. Jag ber församlingen att alltid visa dem stor kärlek, uppmuntran och omtanke, så att de förstår att här är deras andliga hem. Det gäller inte bara i dag, när de blir omfamnade och möter stor kärlek. De behöver alltid veta att här finns det människor som vill stödja och uppmuntra dem. Jag vädjar till församlingen att ta sitt ansvar för att dessa unga människor skall känna sig hemma i Vår Frälsares församling. I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.

+Anders Arborelius ocd