Den världsvida kyrkan i Sverige

En stor kyrka

Den katolska kyrkan i Sverige är en stor kyrka om man jämför med olika frikyrkor. Det fanns 1983 ungefär lika många katoliker som pingstvänner eller missionsförbundare.

Hur kan det vara så?

Det beror framför allt på den stora invandringen till Sverige från andra länder. Katoliker med en helt svensk bakgrund är bara en liten del av det totala antalet katoliker i Sverige.

Det finns för närvarande drygt 165.000 katoliker antecknade i de olika församlingarnas kartotek. Av dessa har ca 80% en bakgrund som gör att vi betraktar dem som invandrare, även om en del är födda och uppväxta i Sverige. Många av dem behåller seder och bruk från sina hemländer och talar sina modersmål så snart de har tillfälle. I kyrkan träffar de regelbundet sina landsmän och kan känna sig "hemma". För utomstående förefaller därför inte kyrkans "ansikte" vara särskilt svenskt. En svensk katolik berättar:

När mina arbetskamrater kom underfund med min katolska tro, frågade de vilken kyrka jag brukade besöka. När jag berättade för dem att det sedan lång tid finns en katolsk kyrka i staden, och beskrev var den låg, såg de mycket förvånade ut. De sade: är det en katolsk kyrka? Vi trodde att det var den polska kyrkan.

Många av den här svenska katolikens arbetskamrater hade gått i en skola, som ligger strax intill kyrkan. De hade aldrig uppfattat något annat språk än polska från de människor som besökte församlingen och det lilla daghemmet. Både kyrkoherden, hans kaplan (hjälppräst) och nunnorna kom från Polen.

är då den katolska kyrkan främst en "invandrarkyrka"?

För att kunna svara på den frågan, måste man komma ihåg att den katolska kyrkan är just katolsk. Det grekiska ordet "katolikos" betyder allmän, för alla. Den katolska kyrkan är en trosgemenskap för alla, inte bara för en viss nation, en viss kultur, en viss ras. Den finns överallt, i alla länder. Den katolska kyrkan är den världsvida kyrkan. Man bör därför inte tala om t ex en svensk katolsk kyrka, utan hellre om den katolska kyrkan i Sverige. Och den katolska kyrkan i vårt land kan verkligen visa att kyrkan är för alla människor.

Svaret på frågan om katolska kyrkan är en "invandrarkyrka", blir helt enkelt: just därför att kyrkan är katolsk är det naturligt att den i Sverige består av så många nationaliteter. Sverige har ju blivit ett invandrarland. Sverige har, framför allt efter andra världskriget, tagit emot stora grupper människor från inte bara Polen, där de flesta är katolskt döpta, utan också från t ex Jugoslavien, där framför allt kroater och slovener är katoliker, och från olika latinamerikanska länder. I en katolsk församling i Sverige kan finnas ända upp till ett femtiotal olika nationaliteter: kroater, slovener, polacker, italienare, spanjorer, ungrare, fransmän, chilenare, irländare, tyskar, amerikaner, kineser, vietnameser, etc.

Och svenskarna?

En hel del svenskar har som vuxna övergått till den katolska kyrkan. De har konverterat. Bland dessa konvertiter finner man många kända författare, skådespelare, tidningsfolk och akademiker. Däremot är det inte så vanligt med konvertiter bland "vanliga" yrkesgrupper, även om det numera förefaller bli något mera förekommande. En del av dem som blir katoliker har tidigare varit präster i Svenska kyrkan. Också denna grupp tenderar att bli större sedan några år tillbaka.

Det finns naturligtvis också "födda" katoliker bland svenskarna, dels sådana vars föräldrar eller kanske farföräldrar konverterat och som därför döpts i den katolska kyrkan, dels sådana vars ena förälder har mer eller mindre avlägsen invandrarbakgrund. Skall man som "svenska katoliker" räkna alla dem som är födda och uppväxta i Sverige, så har vi förmodligen att göra med ca hälften av alla katoliker.

Biskopen och hans stift

Den katolska kyrkan är världens största religiösa samfund. I hela världen finns det c:a 1 miljard katoliker. Kyrkan är uppdelad i ett par tusen mindre områden, som kallas stift. Sverige utgör ett sådant stift, Stockholm katolska stift. Varje stift leds av en biskop.

Den nuvarande biskopen heter Anders Arborelius och är den förste svenske biskopen sen reformationen. Biskopens närmaste medarbetare finns på Biskopsämbetet i Stockholm. Biskopens ställföreträdare är en av dessa; han kallas generalvikarier. För att sköta förvaltning m.m. har biskopen en kansler. I Sverige är denne samtidigt s k official (kyrkorättsliga frågor) och ledare för det svenska Caritas (hjälporganisation). Dessutom finns en biskopsvikarie, som framför allt har ansvar för personalfrågor i stiftet. Normal finns det också en biskopssekreterare.

För att leda det svenska stiftet - som till ytan är ett av världens största - har biskopen olika organ till sin hjälp: ett stiftsrår (består av 6 präster, representerade olika församlingar och grupper) , en liturgisk nämnd ( för gudtjänstfrågor), en ekumemisk nämnd ( för samarbetet med andra samfund) och en pedagogisk nämnd ( barn-, ungdoms- och vuxenkatekes). I nämndernas ingår både präster, systrar och lekmän. För ungdomsarbete finns ett riksförbund , Sverige Unga Katoliker , med en ungdomspräst på stiftsplan. Det katolska stiftet har också en egen tidning, Katolsk kyrkotidning , som utkommer varannan vecka. Fr o m hösten 1982 finns också ett stort rådgivande organ ,Pastoralrådet ,med bl a en lekmannarepresentant från varje församling.

Stockholm katolska stift är för närvarande indelat i 39 församlingar , som var och en leds av en Kyrkoherde . I Stockholm finns Domkyrkoförsamlingen och tre andra församlingar. I övrigt finns en katolsk församling i det flesta större städer i Sverige . Av kyrkoherderna är endast fyra födda i Sverige . De flesta kommer från Tyskland och Polen , mena har i allmänhet vistats under åtskilliga år i Sverige. I stora församlingar har kyrkoherden hjälp av andra präster , kaplaner , och av systrakomuniteter. Det finns ca 250 katolska systrar i Sverige , men långt ifrån alla arbetar direkt i en församling. Dessutom finns det präster som är själasörjare för olika språkgrupper och som åker omkring i de olika församlingar för att bl a fira mässan på "hemspråket". I en del församlingar har man numera också hjälp av en diakon . Våren 1982 vigdes för första gången i Sverige sex gifta män till diakoner. Diakonen har en egen uppgift i gudstjänsten, han kan predika , dela ut nattvarden, döpa, förrätta vigsel och jordfästning , ha ansvaret för trosundervisning m.m. En av diakonerna är anställd hos biskopen , men de andra har alla civila yrken.

För att få en uppfattning om livet i en katolsk församling , kan vi se närmare på en av dem:

 St Clemens församling i Helsningborg omfattar 9 kommuner i nordvästra Skåne. Enligt församlingens kartotek finns i området ett tusental katoliker, men det verkliga antalet är förmodligen långt större. Många av katolikerna lämnar inte namn - och adressupgifter till församling . Detta gäller bl a en del av de katoliker som kommer från öststatsländer och som inte vill vara registrerade (därför kan man ofta inte återfinna dem i t ex telefonkatalogen). De flesta katolikerna i området kommer från Jugoslavien och Polen. Varje månad firas mässan därför på kroatiska , slovenska och polska. Vid dessa tillfällen samlas betydligt fler katoliker från dessa språkområden än vad som är vanligt vid högmässan på svenska. En vanlig söndag deltar ett par hundra katoliker i mässfirandet, antingen i någon av de båda söndagsmässorna i församlingens kyrka eller också , i den mässa som varje söndag firas vid någon av de större centralorterna i området . Lördag kväll firas ne "söndagsmässa" för dem som är förhindrade på söndagen eller av andra skäl vill fira mässan i anslutining till helgmålsringningen. Sommartid firas mässan i församlingens lilla kapell i Arild. Den katolska församlingen äger en relativt stor tomt och har dessutom en egendom i Arild. Som ofta är fallet också för andra församlingar i vårt land , är detta en följd av en rik församlingsbos donationer till sin kyrka. Församlingen har bara en präst. Den nuvarande kyrkoherden (1983) kommer ursprungligen från Polen. Som kyrkoherde sköter han både församlingens pastorala angelägenheter ( mässa, bikt , sjukbesök m m ) och de rent administrativa uppgifterna. Någon församlingsanställd finns inte. För att förvalta församlingens egendom har han hjälp av ett valt kyrkoråd . Dessutom finns en hel del katoliker som på sin fritid utför vissa för församlingen nödvändiga tjänster. De flesta av dessa är svenskar . Ett tio tal av dem fungerar som kateketer , d v s lärare i trosundervisninig. En lördag varje månad samlas nästan 100 barn i åldern 6-13 år till undervisning om sin katolska tro. Barnen får då under några timmar undervisning i fem olika grupper med två keteketer i varje grupp. De har smörgåsar med sig och äter tillsammans i gruppen. Samtidigt är minst en av varje barns föräldrar med i en föräldragrupp , där man också talar om sin tro . Undervisningen avslutas med en gemensam liturgi ( gudtjänst). Också ungdomarna på högstadiet och i gymnasiet får trosundervisning , men under andra former. I församlingen finns också fem Mariasystrar (från Pleszew) , en kongregation som stiftades 1850 av lekmannen Edmund Bojanowski i Polen. De driver ett litet barndaghem i sitt hus intill kyrkan och prästgården . Ett par av systrarna arbetar som kateketer och en syster sköter församlingens stora trädgård.

Liksom de flesta andra församlingar i stiftet har St Clemens församling en kort historia.Den invigdes som församling 1927 och fick sin kyrka 1928. Men liksom i resten av landet har också Helsningborg ett katolskt förflutet. Under medeltiden , fram till reformationen , fanns fyra katolska församlingar i staden samt ett dominikankloster. Den vackra Mariakyrkan finns kvar från denna tid.

Kloster och ordnar

Några katoliker är medlemmar av grupper där man gå in för att leva tillsammans efter Jesu förebild , tjäna sin nästa och avstå från en massa obehövliga ting och så vidare .

De avger ett löfte att avstå från personlig egendom och från sexuellt samliv samt att rätta sig efter en gemensam regel och det gemensamma bästa. Detta är vad man brukar kalla "klosterlöften": fattigdom , kyskhet och lydnad. Löftena hjälper dem att bli fria och osjälviska.

Sådana grupper kallas för kloster eller kommuniteter. De ingår i större sammanslutningar som kallas ordnar eller kongregationer. En sådan orden/kongregtion är ofta internationell. Ordnar och kloster med utåtriktad verksamhet brukar kallas "aktiva". De som lever i större avskildhet brukar kallas "komtemplativa".

I Sverige finns många olika ordnar och kongregationer representerade . Mer än hälften av stiftets ca 100 katolska präster tillhör någon av dessa manliga ordensmedlemmar som inte är prästvigda , s k "lekbröder". En stor del av verksamheten i Skåne sköts av obleter fråm polen. I Småland finns det engelska och irländska passionister ( i kalmar polska puliner). I östergötland verkar holländska franciscaner. I Stockholm , Uppsala och Västerås finns jesuiter från främst tysktalande länder. I Stockholm och Lund finns franska dominikaner. Norrland har oblater från amerika. I Södertälje finns salesianer. Karmelitbröder har ett kloster i Skåne , men är inte engagerade i församlingsverksamhet. En del av dessa ordnar har också svenska medlemmar . Av stiftets f n 13 svenskfödda präster är fem ordenspräster . övriga präster brukar kallas sekularpräster.

En av våra kvinnliga ordnar är grundad av ett svenskt helgon, den heliga Birgitta ( död 1373 ). I dag finns birgittasystarna i Vadstena, Djurholm och Falun. Birgittasystrarna har gästhem, dit man kan komma och bo kortare eller längre tid. En av de första systrakommuniteter som kom till Sverige efter reformationen var elisabetsystrarna.

De finns i dag i Stockholm och Malmö. I Göteborg finns Sacre Coeur-systrar , som bl a sköter stiftsgården Johannesgården. Dominikansystrar finns i Lund , Karlstad och Stockholm ( bl a stiftsgården Mrielund). Dessutom finns det serafimsystrar, josefsystrar, mariasystrar,passionistsystrar och skolsystar ( som driver de katolska skolorna i Stockholm och Göteborg).

En modern kongregation är jesu småsystrar, som bor tillsammans i en lägenhet i en omodern fastihhet på Söder i Stockholm och som arbetar som städerskor och frabiksarbetare. De mest kända är väl karmelitsystarna , som har ett stort kloster i Glumslöv mellan Helsningborg och Landskrona. Svenskfödda systrar finns i många kommuniteter i Sverige , särskilt bland dominikansystrar , birgittasystrar och karmelitsystrar , .Många svenska flickor har velat bli just karmelitsystrar , men inte alla ha klarat det. Låt oss se lite närmare på detta kloster:

Då klostret 1981 kan se tillbaka på 25 års vistelse och verksamhet i Sverige , är antalet nunnor 16. Förutom fyra belgiska systrar , som hade grundat klostret, finns sju svenskfödda och fem systrar från de andra nordiska länderna.

Förutsättningar för upptagning i karmelitorden är att man har god fysik och psykisk hälsa , realistiskt sinne och givetvis kallelsen till ett sådant liv i bön och försakelse Definitivt blir man inte upptagen i klostergemenskapen förrän efter en lång prövotid.

Kl 5.50 börjar karmelitnunnornas dag i Glumslöv med laudes (morgonbön). Efter frukost samlas man igen i koret för en timmes inre bön. Efter ters, den första av de små tidebönerna, följer mässan kl.8.00. Morgonen ägnas sedan åt praktiskt arbete under tystnad. Inan middagen vid 12-tiden har man också haft tid för en timmes andlig läsning och för middagsbön, sext. Efter middagen håller systrarna en stunds gemensam rekreation, medan de samtalar och ägnar sig åt något handarbete. Kl 14.00 samlas man igen till non, den sista av de små tidebönerna, i koret. Eftermiddagen ägnas i övrigt åt praktiskt arbete fram till kl 17.00, då man håller en timmes inre bön, varefter vesper sjunges. Kvällsmaten intas sedan och följs av en timmes rekreation. Kl 19.45 ber man kompletorium och sedan drar sig systrarna tillbaka till sina celler, där de under tystnad kan ägna sig åt läsning etc. Kl 21.00 samlas man en sista gång i koret och ber läsningsofficiet.

(Ur boken Karmelitorden, Karmeliterna 1981)

Förr kunde man lätt känna igen ordensmedlemmarna på deras särskilda ordensdräkt, men numera har denna ofta moderniserats eller ersatts med vanliga kläder.

Förr var klostren också ofta stora byggnader där man hade sjukstuga, tog emot fattiga och vägfarande och hade stora bibliotek. Numera bor medlemmarna ibland i vanliga hyreshus och har vanligt arbete. Men de lever ett gemensamt liv liksom ordensfolk i alla tider , ber tillsammans och strävar efter att osjälviskt tjäna andra. Oftast försöker man också att dela med sig genom att leva i stor gästfrihet. En hel del systrar har gästhem. Också de manliga karmeliterna har ett gästhem för alla som under tystnad vill dra sig tillbaka från en bullrig omvärld. Självfallet gäller gästfriheten alla , inte bara katoliker.

Ur "Katolik i Sverige" av Catharina Broomé O.P. och Erik Kennet Pålsson, Proprius förlag.