Inga homosexuella äktenskap

USA:s biskopar uttalar sig om varför homosexuella "äktenskap" är en motsägelse, som förnekar det läge samkönade föreningar sett som krav på rättvisa.

Washington 12 december 2003 (Zenit.org). - Nekande av äktenskap för homosexuella par påvisar inte orätt diskriminering eller brist på respekt, eftersom äktenskap och samkönade föreningar till sitt väsen är skilda realiteter, säger USA-biskoparnas konferens.

"Att försvara Guds avsikt med äktenskapet, i vilket sexuella relationer har sin egentliga och exklusiva plats, innebär inte, att man förolämpar värdigheten hos homosexuella personer", skrev biskoparna i sitt uttalande, något de överväldigande tillstyrkte vid sin sammankomst förra månaden.

"De kristna måste ge vittnesbörd om hela moraliska sanningen och som något omoraliskt motsätta sig både homosexuella handlingar och orätt diskriminering av homosexuella personer", lät uttalandet.

Uttalandet kommer i en tid med seriös debatt om definitionen av äktenskapet i USA. En domstol i Massachusetts har nyligen meddelat utslag till förmån för samkönat äktenskap. Vermont tillåter civilrättsliga föreningar mellan homosexuella, och lagarna i Kaliforninen och Hawaii ger några ekonomiska fördelar till samkönade par.

Biskoparna betonade, att äktenskap och samkönade föreningar är fundamentalt olika.

"Av flera skäl är en samkönad förening en motsägelse av äktenskapets natur" sade de. "Den är inte baserad på den naturliga kompletteringen av manligt och kvinnligt; den kan inte samverka med Gud för att skapa nytt liv; och det naturliga syftet i den sexuella föreningen kan inte uppnås i en samkönad förening."

"Personer i samkönade föreningar kan inte inträda i en sann äktenskaplig förening. Därför är det fel att sätta likhetstecken mellan deras relation och ett äktenskap", sade de.

Några förespråkare för samkönade föreningar vill likställa rättigheterna för homosexuella par enligt lagen. Men biskoparna vägrade att ge en ny definition på äktenskapet för att föreskriva lagliga förmåner för homosexuella personer.

"Det lagliga erkännandet av äktenskapet, inklusive de förmåner som associeras därmed, handlar inte endast om personligt åtagande, men även om det sociala åtagande som mannen och hustrun åtar sig till samhällets välbefinnande", sade de. "De skulle vara fel att ge en ny definition på äktenskapet i avsikt att föreskriva förmåner för dem som inte rättmätigt kan gå in i äktenskap."

Biskoparna påpekade, att några förmåner som söks av personer i homosexuella föreningar redan skulle kunna uppnås utan hänsyn till äktenskaplig status. Till exempel kan enskilda individer komma överens om egen egendom gemensamt med någon annan, och de kan vanligtvis bestämma all välja vem som helst att bli en betalningsmottagare enligt deras vilja eller att göra hälsovårdsbeslut, ifall de själva blir oförmögna.

För att förklara statens ansvar att understödja äktenskapet mellan en man och en kvinna, skrev biskopen, är äktenskapet "tvärs genom tider, kulturer och mycket skilda religions trosuppfattningar, grunden för familjen. Familjen i sin tur är den grundläggande enheten i samhället. Sålunda är äktenskapet personlig relation med offentlig betydelse. "

"Staten har förpliktelse att understödja familjen, som har sin grund i äktenskapet", sade de. "Därför kan den endast ge de gifta paren rättigheter och utvidgar inte några förmåner till andra. Ytterst är samhällets stabilitet och blomstring beroende av det hälsosamma familjelivets stabilitet och blomstring. "

Biskoparna kom till slutsatsen, att staten eller Kyrkan inte skulle kunna ge någon ny definition på äktenskapet, sådant det har givits av Gud.

"Äktenskapet är en grundläggande mänsklig och social institution", skrev de. "Även om det regleras genom civilrättsliga lagar och kyrkliga lagar, hade det inte sitt ursprung varken från kyrkan eller från staten, utan från Gud. Därför kan varken Kyrkan eller staten ändra den grundläggande meningen och strukturen i äktenskapet."

Översättning till svenska från Zenit.org, engelsk text.