Homosexualitet


Homosexualitet och kyskhet

En översättning från
Catholic Answers, www.catholic.com

Varje mänsklig varelse är kallad att ta emot en gåva med gudomligt sonskap, för att av nåd bli ett Guds barn. Men för att mottaga denna gåva måste vi förkasta synden, inklusive homosexuellt beteende. Homosexuellt beteende inkluderar handlingar, som utförs av en person av samma kön i avsikt att uppväcka eller stimulera sexuell reaktion. Katolska kyrkan lär, att sådana handlingar alltid är överträdelse av den naturliga och gudomliga lagen.
Homosexuella begär är inte i sig själva syndiga. Människor är utsatta för en stor variation av syndiga begär, som vi har föga kontroll över, men de blir inte syndiga, innan någon lever ut dem, antingen genom att låta begäret fullföljas i handling eller genom att uppmuntra begäret och avsiktligt sysselsätta begäret genom att leva ut detta. Människor, som frestas av homosexuella begär, har likt människor, som frestas av orätta heterosexuella begär, inte syndat, innan de på något sätt låter begären komma till uttryck i handlingar.

Den gudomliga lagen

Det är välkänt, att man i Gamla Testamentet hittar ett förkastande av homosexuellt beteende. I 1Mos 19 besöker två förklädda änglar Sodom och erbjuds gästvänlighet och skydd av Lot. Under natten kräver männen i Sodom, att Lot för ut sina gäster, så att de kan ha homosexuellt umgänge med dem. Lot vägrar, och änglarna slog männen i Sodom med blindhet.
Lot och hans hushåll undkommer, och staden förstörs av eld, ty "ropet från dem har blivit så stort inför Herren, att Herren sände ut änglarna att fördärva dem". (1 Mos 19:13)

Genom historian har judiska och kristna vetenskapsmän av alla övertygelser erkänt, att en av huvudsynderna, som finns inkluderad i Guds förstörelse av Sodom, var folkets homosexuella leverne. Men idag har vissa homosexuella aktivister försvarat idén, att Sodoms synd endast var brist på gästvänlighet. även om ogästvänlighet är en synd, är det klart, att det homosexuella beteendet hos sodomiterna, som skiljs ut och får speciell kritik och ställs i förgrunden i skildringen av deras städers förstörelse. Vi måste betrakta Skriftens egen interpretation av synden i Sodom.

Judas 7 berättar, att Sodom och Gomorra "bedrev otukt och hade onaturligt umgänge". Hesekiel säger, att människorna i Sodom bedrev "vad skamligt var" (Hes 16:50), vilket kunde referera till såväl homosexuella som heterosexuella syndiga handlingar. Lot erbjöd t o m sina döttrar i gästernas ställe, men männen i Sodom förkastade erbjudandet. De föredrog homosexuell sexualitet framför heterosexuell (1 Mos 19:8-9). Hesekiel anspelar på bristen på gästvänlighet, då han säger, att Sodom "inte understödde den arme och fattige"(Hes 16:49). Så både homosexuella handlingar och brist på gästvänlighet bidrog till Sodoms förstörelse. Den ena synden drog med sig en ändå, större "de avskyvärda ting", som driver fram Guds vrede. Detta är den historiska interpretationen av händelsen i Sodom.

Men händelsen i Sodom är inte enda gången Gamla Testamentet behandlar ämnet homosexualitet. En utförlig fördömelse finner man i 3:e Moseboken. "Du skall inte ligga hos en man som man ligger hos en kvinna. Det är en styggelse…
Om en man ligger hos en annan man som man ligger hos en kvinna, så gör de båda en styggelse. De skall straffas med döden, blodskuld vidlåder dem". (3 Mos 18:22, 20:13)

Tolkning av Skriften

För att reducera detta har några homosexuella aktivister bevisat, att moraliska imperativ från Gamla Testamentet kan slås bort, eftersom det fanns vissa ceremoniella föreskrifter på den tiden - som att inte äta gris och att omskära små pojkar - något som inte längre är bindande.

Medan de ceremoniella föreskrifterna i Gamla Testamentet inte länge är bindande, är fallet sådant med dess moraliska föreskrifter. Gud kan utge skilda ceremonier att användas för skilda tider och kulturer, men hans moraliska föreskrifter är eviga och bindande för alla kulturer.

Det faktum att förkastande av homosexuellt beteende är en moralisk föreskrift och något som helt enkelt inte kan avvisas på den grunden att "det är Gamla Testamentet", bekräftas av det faktum, att detta förkastas lika starkt i Nya Testamentet.

I Rom 1 tillskriver aposteln Paulus homosexuella begär (som leder till homosexuella handlingar) ett hinder att erkänna och dyrka Gud. Han förklarar: "Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. Eftersom de föraktade kunskapen om Gud, lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt…De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det."(Rom 1:26-28, 32)

På annat ställe varnar Paulus och säger, att leva ut sin homosexualitet är en av de synder som utestänger en människa från himlen: "Har ni glömt, att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Ingen som lever i otukt eller avguderi eller hor eller homosexualitet, i tjuvaktighet och själviskhet, ingen som dricker, som är ovettig och utsuger andra - igen sådan får ärva Guds rike". (1 Kor 6:9-10)

Hela Skriften, både Gamla och Nya Testamentet, lär att homosexuella handlingar inte accepteras. Men förkastandet av dessa handlingar är inte ett slumpartat eller godtyckligt förbud. Likt andra moraliska imperativ är det rotat i den naturliga lagen - det mönster som är inbyggt av Gud i den mänskliga naturen.

Den naturliga lagen

Människor har en grundläggande etisk intuition, att vissa handlingar är felaktiga, eftersom de är onaturliga. Vi förnimmer intuitivt, att den naturliga sexpartnern till en människa är en annan människa, inte ett lägre djur.

Samma resonemang används om de homosexuella handlingarna. Den naturliga sexpartnern för en man är en kvinna, inte en annan man, och den naturliga sexpartnern för en kvinna är en man, inte en annan kvinna. Människor har alltså motsvarande intuition beträffande homosexualitet som de har om bestialitet - att den är felaktig, eftersom den är onaturlig.

Den naturliga lagens resonemang är grunden för nästan alla allmänt erkända intuitioner. Till exempel är det på grund av den dignitet och det värde varje mänsklig varelse naturligt äger som gör den onödiga förstörelsen av mänskligt liv eller hemsökelse bestående av fysisk eller emotionell smärta omoralisk. Detta ger upphov till en mängd specifika moraliska principer, t ex att man inte kan acceptera mord, kidnappning, stympning, fysiskt och emotionellt missbruk o s v.

För att undvika styrkan i den naturliga lagens argument mot sexuella handlingar har några lättsinniga förespråkare försökt sig på en rad argument.

"Jag föddes på så sätt".

Många homosexuella påstår, att de inte har valt sitt tillstånd, utan att de har fötts på sådant sätts som gör homosexuella handlingar naturliga för dem.

Men blott och bart den anledningen att man inte valt något betyder inte att det var medfött. Några begär förvärvas och stärks genom sedvänja och beting istället för genom medvetet val. Ingen väljer t ex att bli alkoholist, men man kan vänja sig vid alkoholism. Precis som man kan förvärva alkoholbegär genom att upprepade gången bli berusad utan att medvetet välja detta, så kan man förvärva homosexuella begär genom att sysselsätta sig med homosexuella fantasier eller handlingar utan att medvetet välja dem.

Eftersom sexuella begär är beroende av en hög grad av kognitiva betingelser hos människor (det finns inget biologiskt skäl till varför vi hittar vissa dofter, modeller på kläder eller modeller på underkläder som ger sexuell stimulans), och det skulle vara högst ovanligt om inte homosexuella begär i liknande grad var beroende av liknande grad av kognitiva betingelser.

Vidare är det så, att även om det finns en genetisk predisposstion för homosexualitet (och studier är på denna punkt är mycket ofullständiga), gör detta inte handlingen naturlig eller acceptabel. Det gör inte handlingen naturlig, ty homosexualitet är fortfarande ingen del av den naturliga planen med mänskligheten. Det gör inte homosexuellt praktiserande acceptabelt, ty andra handlingar anses inte accepterade av den enkla anledningen, att det kan finnas en genetisk predisposition för dem.

Vetenskapliga studier påstår t ex att några människor föds med ärftlig predisposition för alkoholism, men ingen skulle vilja hävda att någon borde fullfölja dessa medfödda drifter genom att bli alkoholist. Alkoholism är inte någon accepterad livsstil och inte heller homosexualitet. Alla medfödda predispositioner i denna riktning måste motarbetas och inte uppmuntras.

De tioprocentiga argumenten

De som lever ut sin homosexualitet rättfärdigar ofta sin homosexualitet genom att påstå, att 10 % av befolkningen är homosexuell, och det betyder, att det är vanligt och därför accepterad handling.

Men det faktum att något är vanligt gör det inte mer accepterat. För att ge ett trivialt exempel kan man påstå, att det är vanligt att vara ohövlig mot en person, men det gör inte saken acceptabel.

Det som är sant i smått är sant i stort. även om 10 % av befolkningen vore homosexuell, skulle det inte bevisa, att handlingen inte är syndig. 100 % av befolkningen är syndig på något sätt, men det gör inte allt mänskligt handlande tillåtet.

även om 10 % av befolkningen föddes som homosexuella, skulle det inte bevisa någonting. 100 % av befolkningen föds med arvsynd och från denna flödar begären. Om dessa begär manifesterar sig genom homosexuell läggning hos 10 % av befolkningen, ger det oss information om befolkningsstatistiken i fråga om arvsynd.

Men faktum är, att det inte finns 10 % av befolkningen som är homosexuell. Den siffran härstammar från 1948 års rapport av Alfred Kinsey: Sexuellt handlande hos män. Studiet var djupt felaktigt, vilket senare psykologiskt studium av sexuella handlingar enats om. Kinseys slutsatser drogs tungt vägande utifrån dem som förklarats kriminella. 1400 av hans 5300 patienter (26 %) var dömda sexualförbrytare - en grupp som förklaras inte vara representativ för normalt sexuellt utövande. Dessutom inkluderar de 10 procenten människor som inte är exklusivt homosexuella utan endast är engagerade i några homosexuella handlingar för en tidsperiod och sedan upphört - människor som genomgått en fullständig eller partiell homosexuell fas men som inte varit homosexuella under någon lång tid.

Senare utförda och i högre grad vetenskapligt godkända studier har visat, att endast 1-2 procent av befolkningen är homosexuell. I den utsträckning detta säger oss något om medfödda tendenser, i motsats till inlärt beteende, ger det oss information om befolkningsstatistiken i fråga om arvsynd.

"Du är bara en som har homofobi".

De som är emot homosexuellt beteende anklagas ofta för att ha homofobi - att de intar den position de gör, eftersom de är rädda för homosexuella. Ibland kommer även anklagelsen, att de som gör denna anklagelse kanske själva är homosexuella och överkompenserar sig i försök att gömma detta faktum t o m för sig själva genom att döma andra som homosexuella.

Båda dessa argument är logiska bedrägerier. Båda är försök att psykologisera en annan persons trosövertygelser och slå bort dem snarare än att betrakta argument, som talar för dem. De är försök att avsluta en logisk diskussion i en stridsfråga genom att ändra fokus till en av deltagarna i diskussionen. En logiker skulle kunna peka ut, att misstaget som begåtts är bedrägeri ad hominem (argument för människan snarare än för stridsfrågan), något som försöker slå bort en annan persons argument, som baseras på någon reell eller förmodad omständighet personen befinner sig i. I detta fall är de förmodade omständigheterna en fruktan för homosexuella. I andra fall slår man hos en person bort argument baserade på politiskt parti, religion, ras eller kön (t ex "Detta säger du endast därför att du är republikan, katolik, protestant, vit, svart, man, kvinna").

Likt liknande försök att undvika den rationella diskussionen i en stridsfråga så missar argumentet som talar för homofobi fullständigt målet. även om det var sant, att en person var rädd för homosexuella, skulle det inte förminska det vittnesbörd han framförde häremot. Det faktum att en person är rädd för handgevär skulle inte kunna förminska argumenten som framförs emot kontroll av handgevär. En persons privata farhågor är irrelevanta att göra en uppskattning av det vittnesbörd han offentligt fört fram.

Vidare klingar anklagelsen för homofobi helt enkelt falskt. Den stora majoriteten av dem som är emot homosexuellt praktiserande är på intet sätt rädda för homosexuella. En meningsskiljaktighet är inte detsamma som fruktan. Man kan ha olika mening om någonting utan att vara rädd för detta. Försök att slå ner rationell diskussion genom att ropa homofobi faller platt till marken. Det är ett försök att avleda uppmärksamheten från bristen på rationella svar till argument som talar mot den egna positionen. Det gör man genom att fästa uppmärksamheten på den som kommit med argumenten, medan man försöker att påkalla uppmärksamhet på den moraliskt höga grunden emot honom.

Kallelsen till kyskhet

Moderna argument till förmån för homosexualitet har alltså varit otillräckliga att övervinna den historiska uppfattningen, att praktiserande av homosexualitet är emot den gudomliga och naturliga lagen, något som Bibeln och Kyrkan såväl som en vidare krets av judiska och kristna (för att inte nämna muslimska) författare alltid hävdat.

Katolska kyrkan lär alltså att "genom att basera sig på helig skrift, som framställer homosexuella handlingar som handlingar som allvarlig last, har traditionen alltid hävdat, att homosexuella handlingar är inre sjukdom. De står i motsats till den naturliga lagen. De hindrar den sexuella akten att ge livets gåva. De härrör inte från genuina känslor och sexuell komplettering. De kan under inga omständigheter erkännas. (Katolska Kyrkans Katekes 2357).

Emellertid erkänner Kyrkan också, att "Homosexualitetens psykologiska ursprung till stor del fortfarande inte fått någon förklaring. Ett stort antal män och kvinnor företer instinktivt homosexuella tendenser. De har inte valt sin homosexuella läggning. För majoriteten av dem utgör det ett autentiskt bekymmer. De bör behandlas med respekt, medlidande och känslosamhet. Man måste respektera dem och undvika att utsätta dem för orättvis diskriminering. Dess personer är kallade att fullfölja Guds vilja i sina liv och, om de är kristna att förena de svårigheter de möter på grund av sin läggning med vår Herres offer på korset.

"Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap, kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. (2359).

Paulus påminner oss tröstande: "Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningar visar han också en utväg, så att ni kan komma igenom dem." (1 Kor 10:13).

Homosexuella som vill leva i kyskhet kan kontakta "Courage", en nationell av kyrkan erkänd grupp, till stöd för dem som behöver hjälp att befrias från sin homosexuella livsstil.

Courage, c/o Rev. John Harvey, St. Michael's Rectory, 424 W. 34 th St, New York, NY 10001, (212) 421-0426

översatt av Gunilla Gren med yttryckligt tillstånd från Catholic Answers, P.O. Box 17490, San Diego, CA 92177;http://www.catholic.com/


Till KATOLIKnu