Undret i Fatima

Den trettonde maj reste påven Johannes Paulus till Portugal. Av alla resor han gjort de senaste tjugo åren är detta kanske den märkligaste. Han kom för att besöka en liten by sju mil norr om Lissabon, en by som före 1917 knappast var känd utom i dess närmaste omgivning.

Men 1917 hade här inträffat de märkligaste händelser, som allteftersom åren gick skulle bli kända i hela den katolska världen.

Det var samma år som den ryska revolutionen genomfördes. Det var första världskrigets andra år. Portugal hade en ateistisk och kyrkofientlig regering och hade lyckats hålla sig utanför kriget.

Fatima var befolkad av fattiga men fromma människor. De bodde i enkla hus av sten och ägde små flockar av får, som betade på de karga markerna i Cova da Iria.

Visionen

Vad var det som hände denna vår, som kunde motivera inte bara ett utan flera påvebesök i denna fattiga nejd ?

Det lugna och händelselösa livet som framlevts i århundraden i byn, som för övrigt har sitt namn efter en mycket älskad muslimsk kvinna, bröts oväntat den 13 maj 1917.

Två syskon, Jacinta , 6 år och Francisco,7 år hade fått lov att följa med sin äldre kusin Lucia, 9 år, med familjens får till betesmarken i Cova da Iria.

Strax efter klockan tolv på dagen –de hade just hört Angelusringningen från byns kyrka –fick de se en blixt korsa himlen. Ett ljust moln som seglande från skyn och landade på en liten stenek. Ur molnet framträdde en ljusomstrålad kvinna.

Lucia, den äldsta, f rågade djärvt var hon kom ifrån. Kvinnan svarade att hon kom från himlen, varpå Lucia genast undrade om hon också skulle få komma till himlen.

Svaret blev ja. Det gällde också de små kusinerna. Men kvinnan hade ett ärende till barnen:

”Kom hit till denna plats vid samma tid och samma dag, den trettonde, sex månader i rad, bad kvinnan. Sedan skall jag berätta vem jag är .”

Den fantastiska synen bleknade inför barnens ögon. De var överväldigade och lovade varandra att inte säga något till någon i byn om vad de hade upplevt.

Men lilla Jacinta kunde inte hålla tyst. Hon berättade om den ”Vackra Damen” som hon sett, och genast var ryktet och pratet i byn i gång.

Den trettonde de följande månaderna skyndade barnen vid samma tid till Cova da Iria för att vi det lilla trädet möta den hemlighetsfulla kvinnan. Sista gången var den 13 oktober.

Profetior

Vad var Kvinnans budskap till de små barnen ? Redan i första samtalet hade hon frågat om de var villiga att göra uppoffringar ”för freden och för syndares omvändelse.” Barnen hade villigt svarat ja. Hon uppmanade barnen att be rosenkransen ofta. Hon lovade att kriget skulle ta slut men varnade för nya krig ”om inte människor omvänder sig”. I en vision visade hon måleriskt och fasansfullt en bild av helvetet. Hon förutsade ryska revolutionen, som dessa barn naturligtvis inte kunde ha en aning om. Hon profeterade om dess följder:” Nationer kommer att utplånas, kristna kommer att förföljas, påven kommer att såras.” Kort sagt den strålande kvinnan talade om mycket som barnen knappast kunde förstå.

ändå försökte de följa hennes uppmaningar. De uppoffrade sin matsäck åt tiggarbarn de mötte på vägen. De avstod från att dricka kallt vatten när solen stod het över deras huvuden. De bar med tålamod människors både förakt och nyfikenhet.

Hur blev reaktionen i byn ? Inte ens deras egna familjer trodde på dem. Redan den trettonde juni strömmade nyfikna till Cova da Iria för att ”se” visionen. För varje månad kom allt fler människor. Betesmarken förstördes och myndigheterna grep in. Barnen förhördes av både präst och borgmästare. De hamnade till och med i fängelse.

Trots hot om att kokas levande i olja om de inte erkände att de ljugit ihop historien höll de hjältemodigt fast vid sanningen om den underbara synen.

Den 13 oktober hade människor från hela Portugal kommit till Fatima. Där fanns representanter från både kyrkan, pressen och myndigheterna. Barnen fick bäras på axlarna av sina fäder för att komma fram genom folkhopen till det lilla trädet, där det lysande molnet med Kvinnan brukade landa. Upphetsningen var stor. Kvinnan hade nämligen förutsagt att hon skulle göra ett ”under” denna sista gång. Nu ville alla se. Skulle det bli ett fiasko ? Kanske alla skulle få se den underbara synen.

.

Solundret vad hände ?

Hela natten och morgonen hade det regnat. Men klockan tolv klövs himlen av en blixt, molnen försvann och solen lyste från en klar himlen. Alla kunde nu svagt se ett moln som rörde sig ner mot trädet. Barnen fick återigen se den "”Vackra Damen"” som sade att hennes namn var "”Vår Fru av Rosenkransen"” en synonym för Jungfru Maria.

Lucia ropade plötsligt:: ”Titta på solen !!!

Kvinnan hade nämligen gjort en gest mot solen, som bleknade och sedan började röra sig och i svindlande fart närma sig jorden.
Strålar i alla regnbågens färger sprutade ut över landskapet och syntes på flera kilometers omkrets. Människorna trodde att jorden skulle brinna upp och att deras sista stund var kommen. De föll på knä och bad om syndernas förlåtelse. Då märkte de att den våta jorden hade torkat, deras kläder som varit genomblöta var kruttorra. Efter tio minuter återfick solen sitt normala läge. Efteråt beskrevs händelsen av tidningarna som ett ”solunder”.

Attentatet den 13 maj

Vad hände med de tre barnen efter denna märkliga sommar ? Jacinta och Francisco dog bara några år efteråt i spanska sjukan. Lucia lever ännu. Hon är karmelitnunna i ett kloster i Coimbra och fick återigen träffa påven vid hans besök i Fatima. Genom hennes memoarer som hon skrivit på uppdrag av den lokala biskopen i Leira kan man följa de två syskonens unika andliga utveckling.

Varför väljer påven att saligförklara barnen just i Fatima ? För bara någon månad sedan blev ju vår svenska Elisabet Hesselblad saligförklarad i Rom. Det är ju där salig och helgonförklaringarna brukar ske.

Det har sin särskilda orsak. Den 13 maj 1981 blev påven Johannes Paulus II skjuten på Sankt Petersplatsen i Rom. Som genom ett under räddades han till livet trots svåra inre skador. Själv förklarar han det genom att peka på dagens datum: Den 13 maj den dag då Jungfru Maria ( Vår Fru av Rosenkransen) första gången visade sig för barnen i Fatima. Ett år efter attentatet reste påven den 13 maj till Fatima för att tack Maria och lilla Jacinta, som ivrigt hade gjort uppoffringar och bett för påven under sitt korta liv.

Att därför saligförklara Jacinta och Francisco just på denna plats som helgats av ett besök från himlen är helt i stil med påvens djupa kärlek till Jungfru Maria.

Ingrid Ydén Sandgren 56393 Gränna
Läs mer om händelserna i Fatima i boken UNDRET I FATIMA, Sankt Eriks Bokförlag, Tel fax:036-52188