Forskning på embryon

En artikel från Svenska Dagbladet 2001-02-09


Embryot är inget "material", utan en person med en enorm potential Erwin Bischofberger

 

Karolinska institutets forskningsetikkommitté vid Huddinge sjukhus söder om Stockholm har på nytt råkat i blåsväder. Redan förra året rapporterade vetenskapsjournalisten Inger Atterstam i en artikelserie i SvD (19/3-4/4) om ett kontroversiellt forskningsprojekt. Detta går ut på att odla embryonala mänskliga stamceller vid forskarbyn Novum i Huddinge. Den 3/4 20oo hade kommittén gett klartecken till att använda några dagar gamla embryon som skapats vid provrörsbefruktning för att odla fram stamceller. Den debatt som följde på Atterstams artiklar var ytlig och rann ut i sanden.
I sin uppfordrande artikel om svensk bioetik (SvD 2/2) kräver Erik Wallrup, att dessa brisanta frågor skall lyftas fram ur forskarnas slutna rum och göras tillgängliga för offentligheten. Kravet är berättigat eftersom det inte enbart rör sig om vad man kan göra utan lika mycket om frågan vad manfår göra. Då räcker det inte längre med enbart embryologisk och utvecklingsbiologisk kompetens.

Kravet på offentlighet har forskare och politiker förstått och tillmötesgått i en rad länder som inte ståtar med offentlighetsprincipen som Sverige brukar göra. Debatten handlar om en tydlig intressekonflikt: skall man hjälpa svårt sjuka patienter som lider av parkinson, alzheimer, diabetes eller leukemi och tillämpa en etiskt omstridd terapi med embryonala stamceller - eller får man inte betrakta och behandla stamceller som medel för ett i och för! sig lovligt medicinskt syfte? Embryonala stamceller tas nämligen från befruktade ägg. Får man då utvinna stamceller från ett embryo - som är en mänsklig varelse i begynnelsestadiet - för att efter bruket kassera den?

Med 366 röster mot 174 godkände det brittiska underhuset den 19/12 2000 riktlinjer som tillåter terapeutisk kloning av embryonala stamceller, En månad senare antog även överhuset samma riktlinjer. även i Tyskland och Frankrike har frågan om forskning på embryonala stamceller väckt stort intresse och en enorm offentlig debatt.

I Frankrike avser nationalförsamlingen befatta sig med frågan senare i år. Den franska regeringen gav förra året det statliga rådet för mänskliga rättigheter i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en lag om odling av embryonala stamceller. En majoritet i rådet menar att situationen för närvarande inte är mogen för politiska beslut. Rådet baserar sin rekommendation på medlemmarnas oro över riskerna för en "banalisering" av forskningen på mänskliga embryon, Rådet ansluter sig dessutom till Europakommissionens etikgrupp som under ledning av Noëlle Lenoir säger sig behandla frågan med stor försiktighet (Le Monde 3/2).

Skillnaderna i graden av offentlighet och grundlighet mellan dessa länder och de knappt hörbara viskningarna i Sverige är slående. Den etiska granskningen av forskningsprojektet vid Novum är torftig. I ansökan 402/99 till forskningsetikkommittén har de fyra forskarna som sökte, och senare fick, tillstånd att odla embryonala stamceller ställt en enda fråga av etisk relevans. Den lyder: Kan man fråga kvinnor som genomgår IVF-befruktning om de kan tänka sig att donera befruktade ägg för detta ändamål? Svar: Ja. Svaret motiveras inte med ett ord. Under samma rubrik, "Etisk frågeställning", ställs också frågan om forskningen på embryonala stamceller skulle kunna råka i konflikt med den gällande lagen som säger att "embryon ej må odlas utanför kroppen längre än 14 dagar".

En sådan konflikt - eller någon annan konflikt - kan forskarna vid Novum inte se. Den nämnda lagen om forskning på embryon härstammar från 1992 (SOSFS 1992:15). Men det var först i november 1998 som två forskargrupper i USA lyckades utvinna stamceller från tidiga embryon. Det finns i Novumforskarnas ansökan inte en antydan om förenligheten mellan den snart tio år gamla lagen och den nya vidgade forskningsfronten. Det är exakt detta som den livliga debatten i Frankrike, Storbritannien och Tyskland handlar om.
Den etiska kärnfrågan är emellertid embryots status. På den punkten övergår även de små viskningarna på svenska laboratorier i tystnad. Det är korrekt - som Stellan Welin påpekar i sitt debattinlägg (SvD 7/2) - att stamceller inte är embryon, "de kan inte utvecklas till människor". Men stamceller tas från några dagar gamla embryon som Novumforskarna kallar "material". De förutsätter att embryon är rena forskningsobjekt som det gäller att använda i terapeutiskt syfte. Man legitimerar förbrukning av embryon utifrån befintliga lagar men glömmer frågan om lagarnas etiska legitimitet.

Mitt grundade antagande är emellertid att ett embryo är en någon, en person i en mikroskopisk och ytterst svag tillvaro, men med en enorm potential för tillväxt. Enligt ledande genetiker och utvecklingsbiologer i Sverige finns det inte någon biologiskt motiverad gränsdragning för människans personblivande vid en senare tidpunkt i embryots och fostrets utveckling. Inget argument för senare gränsdragningar har övertygat mig. Dessa argument som respektabla kolleger till mig för fram har snarast en pragmatisk prägel. Man vill ur etisk synpunkt rättfärdiga förbrukande forskning på embryon och foster.

Avslutningsvis en kort anekdot. Den 9/12 1999 inbjöd statens medicinsk-etiska råd till den årligen återkommande dagen med "samtal om etik". ämnet var det mänskliga livets början. I panelen satt några personer, bland dem även rådets Filosof. Han menade att fostret i takt med sin tillväxt har ett ökande skyddsvärde fram till det fulla människovärdet. Jag förfäktade min här framställda ståndpunkt. I pausen berättade en hög tjänsteman vid Socialstyrelsen (om jag minns rätt) att Filosofens ståndpunkt var vettigast men att min var mest logisk. Han var förståndig nog att fatta att min uppfattning inte var "religiös". Jag tackade honom och sade att jag strävade efter att vara logisk men inte utan respekt för alla människors värdighet som konstant klangbotten.

Erwin Bischofberger
jesuitpater
Professor i medicinsk etik,
Karolinska Institutet, Stockholm


Till KATOLIKnu