Varför celibat?


Vår Herre var en präst (Heb 4:14). Han levde också i celibat och kallade andra att leva på samma sätt. "Och Petrus sade: ‘Se vi har ju lämnat allt och följt dig’. Och han sade till dem: ‘Sannerligen, säger jag er, det finns ingen som har lämnat hus eller föräldrar eller bröder eller hustru eller barn för Guds rikes skull som inte skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen. " (Luk 18:28-30). Abraham kallades att offra sin son Isak (1 Mos 22). Genom celibatet kallas prästen att offra inte endast sin son utan också sin hustru. Vår Herre lär, att alla inte kan leva i celibat, utan bara de som gör det för himmelrikets skull. "Hans lärjungar sade till honom: ‘Om mannens ställning till hustrun är sådan, är det bäst att inte gifta sig’. Och han sade: ‘Alla kan inte tillägna sig detta, utan bara de som har fått den gåvan. Det finns eunucker, som har gjort sig själva sådana för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta.’ " (Matt 19:10-12).

Celibatet är också ett tecken på uppståndelsen. Vi kommer alla att leva i celibat i den kommande världen. Jesus säger: "Vid uppståndelsen gifter man sig inte eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen." (Matt 22:30). Då prästen imiterar Kristus, kallas han att leva på detta sätt här och nu i denna världen. Elia och Johannes Döparen, de två stora profeterna i det gamla förbundet, levde i celibat. S:t Paulus uppmuntrar även celibat bland lekmän. Han skriver: "Det är gott för en man att inte komma vid någon kvinna. Men med fara för otukt, låt varje man ha sin egen hustru, och låt varje kvinna ha sin egen man. - Ty jag önskar, att alla vore som jag. Men var och en har sin egen gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat sätt. är du bunden vid en hustru, sök då inte att bli fri. är du fri från hustru, sök då inte en hustru. Men om du tar en hustru, har du inte syndat. Den som är ogift tänker på vad som hör Herren till, hur han skall behaga Gud. Men den däremot som är gift tänker på vad som hör världen till, hur han skall behaga sin hustru, och han blir kluven." (1 Kor 7).

Att kämpa för celibat för prästerskapet är, säger andra Vatikankonciliet, "Perfekt och oavbruten kyskhet för himmelrikets skull, vilken rekommenderades av Herren Kristus. Detta heliga koncilium bifaller och bekräftar denna förordning så långt det rör sig om dem som är destinerade för prästerskap och känner tillförsikt i Anden, att celibatets gåva, så ändamålsenligt för prästerskapet i Nya Testamentet, frikostigt ges av Fadern. Och ju mer perfekt denna kyskhet betraktas vara omöjlig av många människor i världen idag, så borde prästerna så mycket mer ödmjukt och ståndaktigt, i förening med kyrkan, be om trofasthetens nåd, som aldrig nekas dem som ber om det."

Celibatet är inte onaturligt, det är övernaturligt. Det är en speciell nåd från Gud. Vår Herre skapade människosläktet. Och han levde helt och naturligt som man, som celibatär man. Celibatet är ett offer av något gott i äktenskapet för himmelrikets skull. Det är inte avsett för män som inte har någon dragning till kvinnor. Det är för män, som verkligen tycker om kvinnor. Om de inte gör det, finns det inget offer förenat med att ge upp äktenskapet. Celibatet är inte populärt i värden i dag, ty det är ett offer, och offer för Guds skull är inte något en hedonistisk kultur efterfrågar. Denna världs opinioner oroar inte vår Herre, som sade: "Mitt rike är inte av denna världen". (Joh 18:36).

Artikeln är översatt av Gunilla Gren med tillstånd från Fr.Francis J. Peffley's Apologetics Page


Till KATOLIKnu