Jordfästning

Riten för jordfästning enligt Katolska Kyrkans ordning


Vid jordfästningen överlämnar kyrkan den avlidne i Skaparens händer och ber att Jesu död och uppståndelse skall fullbordas i den människa som Gud har skapat till sin avbild och bestämt till evigt liv. Gudstjänsten är en förbön för den döde och en påminnelse för de levande om vår kristna förvissning att döden redan är besegrad. "För dem som tror på dig blir livet icke utsläckt, blott förvandlat, och när denna vår jordiska boning bryts ned bereder du åt oss en evig boning i himmelen (ur själamässans prefation).
Formerna för jordfästningen varierar efter omständigheterna.
Jordfästningen inleds i kyrkan eller gravkapellet med en själamässa eller en ordets gudstjänst. Denna avslutas med

Avskedstagandet

Prästen (diakonen) hedrar den dödes stoft, som varit ett tempel åt den helige Ande (1 Kor. 3:16), med vigvatten och rökelse. Han går runt kistan och bestänker den med vigvatten. Därefter incenserar han den. Under tiden kan man sjunga följande sång (eller annan lämplig psalm):

O Guds helgon, kom honom till hjälp,
o Herrens änglar, skynda honom till mötes:
tag emot hans själ
och bär honom fram inför den Högstes ansikte.
Må Kristus ta emot dig, han som kallat dig,
och må änglarna föra dig till Abrahams sköte.
Tag emot...
Giv honom, Herre, den eviga vilan,
och låt det eviga ljuset lysa för honom.
Tag emot...

Därefter säger prästen:
Fader, vi anbefaller vår broder (syster, vän...) N
i dina händer.
Du har lovat att alla som avsomnar i Kristus skall uppstå med honom på den yttersta dagen.
(Vi tackar dig för allt du har gjort för N i detta livet, för alla bevis på din godhet
och tecken på de heligas gemenskap i Kristus). Barmhärtige Gud, hör vår bön för honom
och öppna för honom porten till ditt paradis.
Hjälp oss som ännu lever kvar på jorden att trösta varandra med löftet om uppståndelsen
(till dess vi alla förenas i Kristus och så tillsammans med vår broder
för evigt får leva hos dig).
Genom samme Jesus Kristus, vår Herre.
- Amen.

När kistan bäres ut kan man sjunga följande sång (eller annan lämplig psalm):
Till paradiset må änglarna föra dig; må martyrerna mottaga dig när du kommer och ledsaga
dig in i den heliga staden Jerusalem.

Vid graven

P (D): Herre Jesus Kristus, du vilade själv tre dagar i graven
innan du uppstod från de döda.
Så helgade du gravens vila för dem som tror på dig.
Du som är uppståndelsen och levet, vi ber dig:
låt N vila i frid i denna grav intill uppståndelsens morgon
och låt honom då vakna upp i ditt eviga ljus och se dig, ansikte mot ansikte, för alltid.
Du som lever och råder från evighet till evighet.
- Amen.

Välsignelse av graven

Han gör korstecknet över graven medan han säger:
P (D): Jag välsignar denna grav i Faderns och Sonens
och den helige Andes namn.
- Amen.
Han bestänker graven med vigvatten och säger:
Må Gud som har låtit dig födas på nytt av vatten och helig Ande, fullborda det som han i dopet har påbörjat i dig.
Han kan även incensera graven med rökelse. Han säger:
Som en rökelse stiger våra böner upp inför Guds ansikte.
Må han som har skapat dig till sin avbild, ge dig del i den eviga glädjen.

- Amen

Nedsänkningen

P (D): Gud har kallat vår broder N till sig från detta livet, och vi överlämnar nu hans
kropp till gravens vila. Men Kristus har uppstått som den förstfödde från de döda:
han skall förvandla vår förgängliga kropp och göra den lik sin förklarade kropp.
Därför återlämnar vi vår broder till hans Skapare
och ber att han må upptaga honom i sin frid.

Under följande ord lägger prästen tre skovlar mull på kistan:
Av jord är du kommen. Jord skall du åter bli.
Herren Jesus Kristus skall uppväcka dig
på den yttersta dagen.

Slutligen kan man bedja några av följande förböner:

Låt oss bedja för vår broder till Herren Jesus Kristus, till honom som sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva även om han dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö."
Herre, torka våra tårar, du som grät vid Lasarus` grav.
- Herre, hör vår bön.
Skänk evigt liv åt vår broder, du som lät döda återvända till livet. Kom ihåg vår broder i ditt rike, du som lovade paradisets glädje åt den botfärdige rövaren.
Upptag vår broder bland dina heliga och utvalda, du som i dopet har gjort honom ren och
i konfirmationen satt ditt märke på hans panna.
Låt vår broder få delta i din himmelska måltid, du som här på jorden givit honom del av din lekamen och ditt blod. Trösta oss och stärk vårt hopp om den eviga glädjen, du som ser
hur mycket vi sörjer vår broder.

Därefter beder alla tillsammans Fader vår. Prästen kan också bedja följande bön:
Herre, visa din barmhärtighet mot denne vår broder (denna vår syster...)
och gå inte till rätta med din tjänare (tjänarinna),
ty trots sin ofullkomlighet ville han lyda din vilja.
Låt honom som här på jorden var en av dina trogna
i himlen förenas med dina änglar och helgon.
Genom Jesus Kristus, vår Herre.
- Amen.

Akten avslutas med följande avskedsönskan:
Herre, ge honom / henne den eviga friden.
- Och låt det eviga ljuset lysa för honom.


Till KATOLIKnu