"Ahmed" Förväxlad med Parakleten (Den helige ande)


Denna sida uppdaterades 2019-03-31

1

Muslimerna anser, att Kristus för sina efterföljare tillkännagav, att de skulle vänta en profet vid namn Ahmed; och som bevis anför de följande vers från Koranen, Sura 61:6: - Och när Jesus, Marias son, sade: O Israels barn, jag är Guds apostel för er, under det jag bekräftar det, som har överlämnats åt mig i Torah, och kommer med de goda nyheterna om en apostel, som skall komma efter mig, vid namn Ahmed. Detta avsnitt refererar utan tvekan till Tröstaren, Parakleten utlovad i Johannes evangelium (Joh 14:16, 26, 15:26; 16:7. Kallas även Faraklet). Men var och en som uppmärksamt läser det, som sades i avsnitten om ämnet, kommer att inse, att de inte ger något löfte om någon profets ankomst utan om den Helige Andes ankomst - ett löfte som uppfylldes snart efter vår Frälsares uppstigande till himlen, genom nedsändandet av den Helige Ande, såsom det beskrivs i Apg 2:1-11.

Upphovet till missuppfattningen i Koranen kom från araberna, som inte kände till innebörden av Paraklet (Faraklet) och som föreställde sig, att ordet betecknade Ahmed eller "den lovprisade"; medan den verkliga innebörden i namnet är Tröstaren. Men det finns på grekiska ännu ett ord, vilket för en främlings öra skulle kunna låta nästan likadant, nämligen Periklet (lovprisad eller lovsjungen); och det är ytterst troligt att det arabiska folket, som inte var förtrogna med grekiska, sålunda missförstod dess innebörd och kallade den utlovade för Ahmed eller "den lovprisade". (Vår författare exemplifierar detta genom orden, som började på två arabiska bokstäver och som lät mycket likartade och var benägna att förväxlas med varandra).

2

Vi läser i forna dagar om en Mani (Manês och härav manikéer) i Iran, som föreställde sig själv vara en profet och som gjorde anspråk på att vara Parakleten utlovad av Messias. Men han förkastades av de kristna i Persien, vilka när de väl blivit förtrogna med evangeliet var medvetna om, att vår Frälsare inte gav något löfte om någon profet, som skulle komma.

Vi har en tradition som säger, att Muhammed sade, att Jesus skulle stiga ner på jorden, leva där fyrtio år och bli gift. Var och en som är förtrogen med Bibeln kommer att förstå, hur denna underliga föreställning uppstod; ty i Upp 19:7-9 läser vi följande:

" 'Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllopsmåltid, och hans brud har gjort sig redo. Hon har fått rätt att klä sig i skinande vitt linnetyg. Ty linnetyget är de heligas rättfärdiga gärningar.' Och ängeln sade till mig: 'Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid'. Och han sade till mig: 'Detta är Guds sanna ord' ".

Och om man frågar, vem bruden är som det talas om här, finns svaret i kap. 21:2: "Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man". Vi ser då, att bruden det talas om här är den kristna Kyrkan, som skall vara på jorden vid Jesu andra ankomst; och deras "äktenskap" är helt enkelt symbol för den fullkomliga förening, kärlek och hängivenhet, som kommer att leva kvar mellan de två, såsom mellan en man och hans hustru. Hela historien av kommentatorerna är inte annat än en dåraktig myt. (Argumentet kan ha förstärkts genom hänvisning till Efesierbrevet kap 5 i fråga om Kristi äktenskap med Kyrkan).

(Översättning till svenska från "Answering-islam".)

Till KATOLIKnu